För tio år sedan var inget annat lands kök så väl representerat bland Uppsalas restauranger som det grekiska köket. Sedan dess har thaikrogarna och sushibarerna växt som svampar ur marken och de grekiska krogarna har knuffats ner från sin plats som guldmedaljörer i kvantitet.
Men det finns ett nytillskott: Costas taverna, som kilat in sig bland kaféer och restauranger i gamla Jozefs och senast Trojas lokaler på Svartbäcksgatan. Trots att miljön egentligen är sig ganska lik är Costas rustika och trivsamma inredning ett utropstecken. Det känns mysigt och ombonat.
I stället för en regelrätt förrättsmeny satsar Costas på plockrätter. Rätterna är enkla till sin utformning och urvalet blir aningen knepigt eftersom det råder väldig övervikt av ost. Därför blir bläckfiskringarna Kalamarakia (55 kr) ett måste. De har tunn och fin frityr och är närmast osaltade – vilket inte gör så mycket eftersom man snart upptäcker att det är mycket sälta i övrigt. Inbakade fetaosten Feta Psiti (55 kr), med stark paprika och tomater, är väldigt salt, liksom oliverna. Den smörstekta kefalogravieraosten, Saganaki tiri (55 kr) är god i sin enkelhet, liksom den föredömligt grovhuggna tsatsikin. Vitlöksbrödet (29 kr) är kort sagt supergott.
Huvudrättsmenyn är en uppradning av grekiska klassiker. Men mousakan (159 kr) är en besvikelse. Den smakar som den sorts mousaka man får på kaféer, mosig och med förvånansvärt lite smak. Smaken av aubergine, till exempel, går knappt att skönja alls. Paidakia scharas (179 kr) är några ganska tunna bitar rödvinsmarinerad lammkotlett på en spegel av rödvinssås till tsatsiki och potatisklyftor. Köttet smakar bra och är vällagat, men potatisklyftorna ser ut att komma direkt från frysen via frityren. De är knappast ”hemlagade” i restaurangköket.
Svärdfisk på en bädd av kokt spenat med couscous, Ksifias me spanaki (175 kr), är befriad från krusiduller och med råvaran i centrum, men som så ofta är fisken väl torr och den svunna saftigheten kan inte återskapas med all citronsaft i världen. Couscousbollen vid sidan om är gulligt upplagd medan den ångkokta spenaten kunde fått mer plats på tallriken.
Dessertlistan är en resa bakåt i tiden. Ugnsbakad päronhalva med mintruta och vaniljglass (59 kr) visar att allt inte var bättre förr. Päronet är för vattnigt. Men rätten är billig och man får egentligen precis vad man väntar sig. Costas Banana split (55 kr) är passande maffig och god – synd bara att grädden smakar sprejgrädde.
Baklava (59 kr) kan vara himmelskt krispigt och läckert, men Costas baklava är tyvärr inte krispigare än en bit blöt wellpapp. Det som ska vara tunt och sprött är tjockt och så segt att det får ligga kvar på tallriken. Synd på en efterrätt som ändå är riktigt grekisk.
I ärlighetens namn är konkurrensen inte skyhög bland stans grekiska krogar. Costas tavernas nyöppnade fräschör och småskaliga trevlighet gör att de kan hålla konkurrenterna stången – för tillfället. Men maten har många minustecken och man behöver nog försöka hitta egna vägar, och mer entusiasm i köket, för att med tiden inte försvinna i mängden.