Om centrala Uppsala har en ”skum gränd” så kan det vara Suttungs gränd, inkilad som den är i ett ingenmansland vid järnvägsspåren.
En nyinflyttad kan lätt förledas att tro att han eller hon gått fel, men icke. Här ligger alltjämt Peppar Peppar som en varm lykta i mörkret. Det känns till och med som att läget blivit en del av restaurangens charm.
När Krogpatrullen sist var på besök var Peppar Peppar en nykomling som imponerade med rustik mat tillagad med mycket hjärta. Nu har tre år gått och Peppar Peppar har renoverats, på ett sätt som tar till vara lokalen till max. Trots en stor mängd bord bibehålls den ombonade känslan med hjälp av fiffig avdelning av rummet. Inredningen är gjord för hållbar trivsel snarare än trend, men med udda detaljer varav den ekivoka konsten sticker ut mest. Kalla oss pryda, men man blir lätt besvärad när man detaljstuderar...
Hursomhelst. Peppar Peppar har behållit sin inriktning, mitt på gränsen mellan fint och rejält. Förrättsmenyn ståtar med en laxterrin på gravad lax och pepparrot med örtsallad och sesamknäcke (95 kr), som får patrullen att undra hur något så enkelt kan vara en sådan fröjd att sätta tänderna i. Gratinerad chèvre med rucola, kapris, oliver och rödbetor (85 kr) är en klassisk smakkombination som klarar sig från att påminna om senaste middagen hos svärföräldrarna tack vare utmärkt förstärkning av ljummen kapris, oliver och rucola.
Den mesta höjdaren är en carpaccio på oxfilé (128 kr), som serveras med sikrom, äggula, rödlök och gräslök. Kombinationen är ljuvlig, köttet smälter i munnen och med tillbehören blir det krämigt och alldeles perfekt avvägt med lök. Dessutom ser rätten ut som en blomma, ett småkitschigt tilltag som värmer ett vinterhjärta.
Huvudrätten confiterad spädgrisrygg (235 kr) har hängt med och försvarar sin plats på menyn, trots att själva grisen lutar åt det torra hållet och blir något av en besvikelse. Den härliga patanegrakarrén och tillbehören surkål, karamelliserat äpple och västerbottenpuré spelar dock i den högre divisionen.
I rätten reninnanlår med kantarell- och västerbottenspaj (278 kr) är köttet däremot utmärkt. Tillbehören smakar bra, men mängden lingonsky riskerar att dränka allt.
Lammlägg bourguignon (215 kr) doftar ljuvligt och smakar djupt. Portionen är minst sagt rejäl med rökt fläsk, champinjon och, tyvärr, en märklig selleripuré med valnötter vars syrlighet inte fungerar ihop med de övriga smakerna.
Efter de tunga huvudrätterna blir Krogpatrullen först aningen rastlös vid åsynen av efterrättsmenyn, som består av idel bekanta. Men ljummen chokladfondant (89 kr), med björnbärskompott och vaniljglass, smakar fint, liksom den rysligt snygga vita chokladmoussetårtan (89 kr), där moussen är så luftig att den nätt och jämnt håller sig kvar på tårtbottnen. Smaken är oväntat fräsch, särskilt med rårörda havtornsbär till. Havtornet återkommer i rätten havtornschoklad (89 kr), som serveras med kolasås, havtornsmousse och apelsinsorbet i en välbalanserad kombination, där krocken mellan kola och havtorn skapar toner av messmör. Sorbeten gör sig mindre väl till, men är rysligt god på egen hand. Smakerna är det således inget fel på, men några överraskningar – gärna av det lättare slaget – hade inte skadat.
Också en helt vanlig vardagkväll kan det vara mycket folk på Peppar Peppar, populariteten går inte att ta miste på. Och det finns god anledning. På Peppar serveras stora mängder trivsel – och omsorgsfullt lagad mat till humana priser.