Lingon

När man kliver in på Lingon möts man av rustik inredning och en värme som tycks sitta i väggarna. Krogen är en av få i Uppsala med uttalat svensk inriktning, vilket leder till att klientelet blir blandat: här finner man sällskapet med representationskonto, kärleksparet, gästforskarna och, förstås, turisterna som vill uppleva svensk kokkonst i autentisk miljö. Eller autentisk ja: är det inte lite utav ett "Uppsalasyndrom" att skrapa ihop allehanda möbelstilar för att få lokalen att kännas lite mer mysig, genuin och hemlik? Men gästmixen visar att man valt ett bra koncept som passar en bred publik, vilket skruvar upp förväntningarna lite.
Att man väljer att servera en liten "ammis" - en aptitretare - är över förväntan. Ammisen, en "knäckebrödsmacka" med en bit hemrökt makrill med balanserad sälta. Pressgurka skänker en välbehaglig syra för att spjälka upp den feta fisken. En härligt okomplicerad start.

Förrättsvalet faller på den gravade hälleflundran (128 kronor) serverad med krondillsdressing och inkokta smålökar. Den stackars fisken drunknar i sälta vilket förtar all fisksmak och dominerar hela tallriken. Inte ens syran i krondillsdressingen lyckas styra upp överdoseringen av salt. Det är en viss skillnad på att grava fisk och att vara för överentusiastisk med att rimma.
Höstsvamp (115 kronor) är dels en liten gräddig kantarellsoppa, dels en liten fyrkant västerbottenpudding med kantareller samt en brödbit med knaperstekta trattkantareller. Mumma för en svampälskare! Man förväntar sig dock att soppan, med både tratt- och gula kantareller, ska vara lite intensivare i smaken. Grädden tar tyvärr över för mycket av smakintrycket.

Varmrätten överstiger däremot förväntningarna. Lammrostbiff (196 kronor) har ingen sexig klang i sig. Men här ror man hem rätten med bravur. Rostbiffen iklädd sin kappa är mycket saftig och stekgraden skulle nästan kunna betecknas som perfekt. Det blir dock ett litet virrvarr av smaker på tallriken. En ansenlig mängd rostad morotspuré som skulle få en byggarbetare att rodna dominerar serveringen. Den flankeras av några rödbetor som har en hög sötma som hade varit lite i det tyngsta laget om det inte varit för den mustiga rödvinssåsen med en finstämd syra. Överlag en bra huvudrätt.

Den ugnsbakade rödingen (220 kronor) med hjärt- och blåmusslor, rostad blomkål och några andra kålsorter är som en liten soppa där kålen ger fin smak och musslorna är perfekt ångade. Fisken är läckert mjäll. Men för detta pris är rätten inte särskilt mättande utan snarare rena bantningskuren, helt fri från potatis, bröd eller andra tillbehör. Den kunde också ha haft mer smak av någon syra, från vin eller citron.
Chokladkaka, nu i var mans mage! I Sverige äter man oerhört mycket desserter. Hur kommer det sig att dessertlistorna på många krogar är små, tråkiga och förutsägbara? Även Lingons dessertmeny är begränsad och ganska traditionell. Chokladkaka med citronpudding (88 kronor) är en fyrkantig puck med höghaltig kakaodensitet - en intensiv och koncentrerad kaloribomb. Det som räddar hela denna synnerligen rika dessert är den silkeslena citronpuddingen. Ett intelligent drag av köket som förstår att man behöver syran för att lätta en dessert av denna karaktär.

Äppelparfaiten (96 kronor) är en len och "glassig", men inte särskilt aromatisk, parfait. Toppad med syltiga äppelbitar, vilande på knaprig rostad mandel och maräng. Syrligt, kallt, sött, knaprigt och lent. En behaglig avrundning, men inte mer.
Lingon har ett stort plus: man värnar om det svenska köket. Därvidlag kunde man gå ett steg längre, och våga sig på unikt svenska läckerheter inom registret för husmanskost och mer närproducerad mat. Det är nämligen alltför få krogar som med stolthet satsar på den rika, inhemska, traditionella svenska maten.

Lingon

Lingon är varmt och rustikt och värnar det svenska köket på ett fint sätt, vilket är ett stort plus. Men man kunde gått ett steg längre, tycker Testpatrullen.