Modernismens nordiska superstjärna, den finländske arkitekten Alvar Aalto, är mannen som ritat V-Dala-huset med sina galler av smala fönster och stora vita ytor. Huset stod från början på pelare, men efter ett tag byggde man lokaler på bottenvåningen. Svenssons krogar har hållit till där länge, men i vår har man slutit Alvar Aalto-cirkeln med en ny storsatsning: italienska krogen Aaltos.
Eller ja, man kan tvista om den slutna cirkeln. Själva konceptet känns uttänjt. Nog för att Alvar Aalto gillade att semestra i Italien, men vem gör inte det? En hyllning till nordisk mat med modernistiska förtecken kanske kunde varit mer passande? Nåja, nu är det så, och kopplingen Aalto och Italien kan säkert bli ett isbrytande diskussionsämne för många middagssällskap.
Miljön är härligt storslagen. Kanske kunde man sparat in på krutet och skippat några byster som får det hela att tippa över till Las Vegas-style, men det känns kul att de vågar och resultatet är en matsal med mycket dynamik.
Bland förrätterna sätter vi tänderna i raviolo (110 kr). Raviolin känns för tjock och fyllningen är tam i smaken – och så ligger raviolin av oförklarlig anledning på två brödrundlar som fort blir blöta. Men kronärtskockskummet till är härligt. Calamari fritti (125 kr) är däremot ett fat av perfektion med bläckfisk och grönsaker täckta av ett tunt lager frityr. Crudo (155 kr) är en vacker förrätt, med tonfisk i små skivor. Fisken är varsamt stekt, men smakar inte så mycket. Desto härligare är citronkrämen och den lätta udden av tryffel.
Tonfisken smakar desto mer som huvudrätt, på tavolo griglia (295 kr), där man får in en egen bordsgrill med rosmarindoftande skaldjur och fisk. Laxen är i ärlighetens namn inte så kul, men i övrigt är det här ett festligt huvudrättsval, där grillad fänkål, blomkål och tryffelaioli smakar underbart till.
Glad blir man också av cervo (grillad hjortfilé, 295 kr). Utöver hjort samsas toppmurklor med en omåttligt len rotselleripuré och en ankleverbrulée samt små bitar lardo och bok choy. Visst händer det lite mycket på tallriken men allt smakar fint. Försök inte blanda allt i en tuggkarusell bara, då blir du åksjuk.
Pastan skiljer verkligen Aaltos från övriga italienska hak i stan. Här finns både lekfullhet och lyhördhet för smaker och pastan är perfekt kokt. Tre paste (195 kr) är tre miniportioner där en trådig kalvkrokett kraschlandar mitt i den ena rätten, som enda besvikelse i härligheten.
Också efterrätterna är lekfulla. Zabaoine (95 kr) är i sin pigga gröna och rosa uppenbarelse som en hyllning till sommaren och smakar dessutom fantastiskt med sin kombination av pistaschzabaione, mandelkaka, vit persikosorbet, hallon och hallonpannacotta.
Aaltos tiramisú (75 kr), är mer oansenlig till utseendet. Men vad gör det när det döljer sig en underbar efterrätt under kakaotäcket. Aaltos lyckas verkligen med en perfekt krämig klassier, med utmärkt balans mellan de olika smakerna.
Aaltos är ett schyst ställe, utan tvekan. Maten har sina små brister, liksom servicen (det är väl många personer inblandade och mer uppmärksamhet skulle inte skada), men krogpatrullen uppskattar en rejäl satsning. Italiensk glamour i Aaltos stilrena hus är en kulturkrock som verkligen har sina poänger.