Restaurang Curry-India har valt ett namn som signalerar precis vad det handlar om. I de lokaler som tidigare inhyst bland annat Papa Sisto och Ekocaféet finns alltså numera en indisk restaurang. Lite rakt-på-sak, sådär: Curry-India.
Miljön sticker inte ut på något särskilt sätt, förutom möjligen tv:n ovanför dörren, som visar Bollywoodvideor. I övrigt känns det ganska mycket som ett lunchhak utan särskilt mycket dekoration. Ett klart minus på vintern är bristen på luftsluss vid dörren. Eftersom lokalen är ganska liten sitter man ju nära dörren nästan var man än sitter, och det kan dra kallt.
Krogpatrullen beställer vegetariska samosas till förrätt. De små pirogerna är härligt knapriga och med lagom avvägd sälta. Den friterade osten kommer in i form av små osttärningar, som är lite roliga men serveras med trist sallad. Den krämiga raitan med mycket myntasmak faller patrullen bättre i smaken.
Sedan gäller det att kunna välja bland de många huvudrätterna – många också för att vara en indisk restaurang. För en som vill äta vego är palak paneer ett säkert kort. Den innehåller äkta paneerost, inte halloumi, och är krämig, spenatrik och alldeles lagom kryddig. Rogan josh med lamm är en annan klassiker, som här (liksom allt annat vi får in) kommer in i en rimligt stor portion. Köttet är bra, såsen smakrik: en standardrätt, helt enkelt. Vi ropar in ett naanbröd med kokos och russin, som det tyvärr dröjer ganska många tuggor innan vi hittar vare sig russin eller kokos i. I övrigt är det kul att Curry-India har flera olika sorters naan på menyn. Också lamm balti är en klart godkänd rätt, trots att såsen är lite väl oljig. Shahi muglai är vitlöksmarinerad kyckling som ömsom smakar fint, men ömsom är väl hårt grillad. De ”speciella kryddorna” i menyns beskrivning får vi inte veta vilka de är, trots att vi frågar. Till rätten serveras en lins- och spenatröra med bra drag i, ett schyst komplement som dyker upp till fler rätter.
Desserterna är sällan några höjdpunkter på indiska restauranger, och så är det inte här heller. Masala lassi ska enligt menyn innehålla en mängd smarrigheter, bland annat kokosmjölk och färsk mynta. Den vi får in är supersalt, med torkad mynta, och är betydligt mer av en måltidsdryck än en dessert. När vi frågar om det blivit rätt får vi in samma dryck med en rejäl nypa socker i, vilket tyvärr gör den odrickbar. Payesh, bengalisk rispudding, är en ganska god risröra med russin, men serveringen lämnar en del övrigt att önska då den är dåligt tinad och delvis iskall.
Miljön på Curry-India lockar inte direkt till långsittning, men relativt låga priser och stadsnära läge (ett stenkast från bion) kan nog locka besökare. Vid patrullens besök är klientelet ungt, vilket möjligen har samband med detta. Men nja, Curry-India har en bit kvar till stans bättre indier, både mat- och trivselmässigt.