I kategorin Årets förvandling har Stabby pizzeria, numera Arom, få konkurrenter. Restaurangen har gått från riktigt sunkig kvarterspizza, med Jack Vegas-maskiner och murrig miljö, till en ljus och fräsch kvarterskrog. Låt vara att stilidealet med mörkblommig fondvägg börjar bli slitet och att Jack Vegas-maskinerna faktiskt står kvar, men den som är bekant med Stabby kan behöva nypa sig i armen för att verkligen förstå att man hamnat i samma lokal.
Menyn är relativt typisk för denna typ av ställe. Pizzorna är många (och tyvärr också av standardutbud, Ciao ciao är det ”lyxigaste” man kan beställa), och sedan kommer kötträtterna där man själv väljer tillbehör av tre olika sorters potatis och fem olika såser. Här finns också ett kort menyavsnitt med pasta och sallad.
Bland fåtalet förrätter ropar Krogpatrullen in en charktallrik (90 kr), som består av torkat oxkött, sucuk samt oliver, ajvar och gräddfil. Det på menyn utlovade brödet uteblir och den turkiska korven sucuk är tam i smaken, men oxköttet smakar mycket och oliverna är riktigt fina. Den gamla trotjänaren toast Skagen (75 kr) har nått till Stabby utan smak av majonnäs, utan är i stället utklickad i creme fraicheiga högar på grillat bröd. Däremot blir det plus för skaplig räkkvalitet.
På en kvarterskrog är hamburgare ett närmast självklart val. På Arom heter den Jack Daniels burger (140 kr) och är en nötburgare av industriellt kompakt köttpuckstyp (men som sådan hyfsat saftig), toppad med cheddar, bacon och generöst med Jack Daniels-glaze, som mest smakar som hederlig bbq-sås. Som helhet en helt okej burgarskapelse. Synd, bara, att fritsen smakar gammal frityrolja.
Oxfilépasta (155 kr) med oxkött och frästa grönsaker är en riktig dagen efter-rätt, maffig med mycket kött och knaprig paprika. Det smakar som en hemmarätt, men som sådan klart godkänd. Den stora högen vanlig ost i skivor som dumpats ovanpå kunde dock ha fått bytas ut mot parmesan eller skippats helt.
Gladast blir patrullen av lamminnerfilén (235 kr), som är härligt saftig och bär lagom smak av choklad- och chilimarinering. Tillvalet potatisgratäng passar bra till, gratängen i sig är lite trist presenterad men ganska krämig. Den rekommenderade kantarellsåsen känns tveksam i teorin, men funkar hyggligt i praktiken – om man kan bortse från känslan av burksvamp. Men det är ändå en trevlig rätt tack vare det väl omhändertagna köttet.
Efterrätterna är tre att välja på. Chokladmoussen (65 kr) är en besvikelse, med torr struktur och inte så mycket chokladsmak. Dessutom har den ”skinnat” sig, ajaj! Cheesecake (60 kr) är ett bättre val, den är lagom syrlig och inte för kompakt och serveras med hallon.
Aroms satsning ser ambitiös ut för en före detta pizzeria utanför centrum och är också en positiv överraskning. På det stora hela håller de schyst kvartershaksnivå även om för- och efterrätter – och i viss mån servicen – inte riktigt följer med upp på kvalitetsstegen. Tillsammans med Spessito, som för övrigt byter ägare och bygger om, gör de Börjegatan till en klart bättre matgata. Endast Jack Vegas-maskinerna står kvar som ett sorgset minne från en tid som flytt.
AROM
Börjegatan 54 018-54 32 22 www.arom.nu
Kök: Kvarterskrogs-stuk med pizza, kötträtter samt enstaka pastarätter.
Passar för: Den spontana middagen med vännerna.
Prisnivå: Trerätters utan dryck (exempelpris): 300 kr.
Prisvärt: Jadå, helt okej priser med tanke på vad man får.
Övrigt: Visst, inredningen kanske inte har varit trendig på några år, men det har blivit trivsamt – och framför allt fint ljussatt – inne på Arom.