Senare tiders tillskott bland stans thailändska restauranger kunde inte vara mer olika. Först kom Kho Phangan på Övre Slottsgatan med sin festliga inredning och helgjutna koncepttanke. Sedan i vintras finns också Raan Goo, dit knappast någon lär gå för atmosfären. Dit går man för maten. Å andra sidan – ska man inte fira en födelsedag eller liknande räcker god mat långt. I fallet Raan Goo till och med mycket långt. Enligt egen utsago inspireras köket av maten från den thailändska landsbygden. Det kan också vara både starkt och gott, på samma gång.
På dagtid flockas de som arbetar i närheten för att äta lunch. På kvällen ligger Raan Goo lite mer avsides, eller åtminstone hemligt till, insprängt som det är i ett hus på Samaritergränd med ingång från gården och restaurangen två trappor upp. De landstingslikt målade väggarna finns kvar sedan tidigare. Vanliga bord trängs med thailändskt möblemang, som trots sin charm inte tar bort skolmatsalskänslan.
Menyn är varken jättelång eller kort. Ska man äta förrätt är det närmast ett brott att inte testa vårrullarna (49 kr). De är goda och frasiga och serveras med en vacker morotsbit, som fått sig en rejäl dekoromgång. Bara högen vitkål är lite trist.
Förrätten Kanom pang na moo (49 kr) är en GI-fantasts mardröm i form av friterat bröd med fläskfärs. Enkelt och gott, med lagom schvung av färsk koriander. Den klassiska soppan Tom kha gai (65 kr) har precis rätt avvägning mellan kokosmjölkens krämiga sötma och limefruktens syrlighet och kan vara stans bästa.
Bland huvudrätterna sticker rätten Geng pet ped yang (149 kr) ut med bitar av ankbröst i kokosmjölk med röd curry, ananas, tomat och sötbasilika. Det är inte starkt, men smakrikt, med en perfekt kryddad bas. Varje tugga är en njutning.
Padt ki mao talae (149 kr), whiskymarinerade skaldjur i thailändsk wok, är en samling blåmusslor, tigerräkor och bläckfisk som samsas med gröna bönor i en sås av whisky, ostronsås, limeblad, thaibasilika och mängder av chili. Man kan inte begära så mycket mer av en mustig thaiwok.
På frågan om man vill ha glasnudelsalladen Yam von sen talae (149 kr) stark, svarar Krogpatrullen ja och får sig en riktig chilismocka som tack. Det är inget för den känslige, men det är roligt att mat som kallas stark faktiskt också är det.
Efterrätterna är sällan thaikrogens starka sida. Inte här heller. Banana split (69 kr) serveras med glass i olika smaker och smakar sådär. Dessertpannkakan Roti (69 kr) är okej, men pannkakan är för seg för att dela med den sked som bjuds. Ananasglassen (79 kr) svalkar efter chilihettan, men har en syntetisk eftersmak.
Vill man äta thailändsk mat som känns nära Thailand, och kanske bli lite chilihet om öronen på köpet, kan man med förtjänst göra det på Raan Goo. Men maten förtjänar verkligen en roligare lokal.