Krogpatrullen: Basilico

En nykomling som ganska snabbt blivit ett populärt ställe. Med ett bra läge, en opretentiös miljö och en vedugn som sväljer ett imponerande antal pizzor lockar Basilico till sig en publik som helst inte bränner hål i plånboken bara för att ta sig en bit mat. Inredningen följer mallen för "italiensk, charmig sylta" till punkt och pricka: rödvitrutiga dukar, stearinljus nedstuckna i vinpavor, gröna pappersservetter och pasta, pizza, kalv och tiramisu på tallrikarna.

Självklart bör man dra in en bruschetta (69 kronor) för att se hur denna klassiska lilla rätt ter sig. Brödet - viktigast - är lite hårt men har en god vitlökssmak. De finhackade tomaterna är blandade med rikliga mängder persilja som tar över i smakväg. Månne hade man förväntat sig basilika i stället? Menyn hävdar dock oregano, hmm ... Cocktail di gamberi, vitlök- och chilifrästa tigerräkor (89 kronor), smakar fint med skaplig spänst i räkorna. Men rätten känns kanske lite enkel - räkor plus några salladsblad - för närmare hundringen.

På varmrättsfronten bör man ta sig en funderare. Skaldjurspastan, linguine di mare (124 kronor), ser lyxig ut med två grillade bitar tonfisk på toppen. Men tonfisken, som bör ha åtminstone lite rodnad i mitten, är så torr att man lika gärna kunde servera knäckebröd. Och, inte för att det gör så mycket, men själva pastan är av rund spagettityp snarare än platt linguine. Musslorna och tigerräkorna smakar dock bra. Filetto di manzo al rosmarino (219 kronor) ska vara oxfilémedaljonger, men in kommer en rejäl helbit i stället vars mittparti är rått. Kantarellsåsen till smakar sött och drar åt bananhållet - en mystisk upplevelse. Mozzarellan som ska vara grillad är kall, men har något svartbränt över sig som mest ser ut som stekbordsrester. Över rätten har man också snirklat balsamico. Puh.

Tur då att pizzorna är bra och finns i många varianter. En parma (115 kronor) har förstås parmaskinka (i något för tjocka skivor), men också en rejält tilltagen röra på soltorkade tomater och några få pestoklickar. Trumfkortet är att degen är fin och lite luftig vilket borgar för en behagligare mättnadskänsla.

Desserterna då? Tja, sorbetto di frutta (65 kronor) är mango- och hallonsorbet med physalis, jordgubbe-, honungsmelon- och ananasbitar till. Men över alltihop vilar ett gäng ränder balsamvinäger som inte är tillräckligt söt för att passa sådär lysande till. Pannacottan (62 kronor) lanseras med frysta bär i menyn, men kommer i sällskap med honungsmelon och, återigen, sura balsamicostreck. Dessutom är det bitar av chili i pannacottan, vilket inte behöver vara fel, men man borde förstås meddela detta på något sätt.

Servicen är inte helt övertygande med många inblandade, långa avdukningstider och bristfällig information. Basilico (eller kanske Balsamico?) borde också jobba mer på maten utöver dragplåstret pizzorna och minimera antalet "improviseringar". Men söker man en enklare restaurang med skaplig atmosfär och inte har några jätteförväntningar (och gillar pizza) kan Basilico vara värt ett besök i alla fall.

Krogpatrullen: Basilico

Basilicos inredning följer mallen för "italiensk charmig sylta" och priserna är relativt låga. Kvaliteten på maten varierar, men pizzorna är bra, skriver Krogpatrullen.