Kockarna borde ju ändå veta var man äter bra.
Konsertbaren (före detta Mojo) är ett stort etablissemang med mycket mörkbrun panel. Brunt är det också på de duklösa borden. Murrigt och ganska mörkt är vårt första intryck, men vi muntras upp av menyn som ser ganska spännande ut.
Förrätterna innehåller bland annat två musselrätter, och vi kan inte motstå dessa havets läckerheter. Halstrade pilgrimsmusslor (80 kronor) serveras på en spegel av morots- och chilipuré. Mustig utlovar menyn, men så mycket smaker bjuds det inte på. Det smakar mest vagt av morot, ty chilin har man snålat (eller rent av glömt bort?) med. Men tack vare att musslorna är perfekt halstrade bara lite randade i het panna, spänstiga, på gränsen till råa, men ändå varma blir det ändå godkänt, ja till och med riktigt bra.
Om man förväntar sig något i stil med den franska klassikern moules à la marinière blir man besviken på Konsertbarens Vitlöksgratinerade musslor i vitt vin (75 kronor). Tiden i ugnen har gjort musslorna sega, och såsen saknar den distinkta smaken av vin och lök.
Fisk- och skaldjursgryta (169 kronor) bärs in i en skål helt övertäckt med färsk timjan. När vi petat undan allt det gröna hittar vi rikligt med små laxbitar och några små kuber vitfisk i en starkt fänkålssmakande tunn soppa. Skaldjuren består av små smaklösa räkor och väl salta kräftstjärtar. Vi konstaterar att Konsertbaren därmed sällar sig till flera andra Uppsalakrogar som föredrar fabriksförpackade skaldjur framför färskvara eller åtminstone djupfrysta som går att få tag i utan svårigheter, även när det inte är säsong. Soppan blir inte bättre av att saffransaiolin serveras i flytande form. Att sleva en klick majonnäs i grytan blir det alltså inte tal om. Aiolin är så tunn att den knappast fastnar på brödet vi försöker fånga den med.
Oxfilé hör som bekant inte till de smakrikaste köttdelarna. Konsertbarens grillade oxfilé (195 kronor) är generöst tilltagen och ganska mör, men man måste ta rejält av den mycket smakrika och goda portvins- och myntasåsen för att få lite stuns på biten. Västerbottenspurén smakar också väldigt snällt, och när man som grönsaksgarnityr får exakt samma rucola- och groddtrassel samt körsbärstomater som till de grillade musslorna är det lite fantasilöst (fast här är tomaterna varma).
Roligast blir det mot slutet. Hasselnötskanderad chèvre (75 kronor) är inte bara en fyndig dessert, den är riktigt härlig tillsammans med en smakrik havtornsmarmelad.
Krämig tryffeltårta med rårörda hjortron och vaniljglass (75 kronor) är något för den som gillar en chokladkaka så kompakt att den nästan vägrar lämna skeden. Lagom söt och chokladig är den, men i klistrigaste laget. Glassen tycks dock som "äkta vara", det vill säga prickig av vanilj och gräddig.
En sak skall Konsertbaren ha heder av. Om en rätt på menyn är gluten- och laktosfri, så talar man tydligt om det. Ett initiativ som fler borde följa. Men för övrigt är det allt för mycket gastronomisk berg- och dalbana för att det ska bli mer än godkänt.
Testpatrullen 16 mars 2007