Kalas för den mindre kräsna

Kalas heter senaste installationen i lokalen som på forntiden hyst både Epa och Posten innan det blev nattklubbstillhåll. Man kan med visst fog säga att fokus har legat mer på vad som serveras på dansgolv och barer än på tallrikarna. Kalas är kanske inte något undantag, men ställer upp med en meny bred som ett blandband och en kock som lagar mat nästan helt ljudlöst - knappt ett ljud hörs från det öppna köket även om man sitter nära.

Förrättsfloran är ganska traditionell: Skagen, rökt ren, antipasti, hummersoppa och västerbottenpaj. Den rökta renen (85 kronor) har rörts ihop med crème fraiche och lagts på kavring i sällskap med tärnat äpple och en rejäl hög riven pepparrot. Inte så dumt, en enkel rätt med beprövad smakkombination. Skagenrörans (80 kronor) komposition tilltalar: ett överflöd av räkor och återhållsamhet när det gäller majonnäsen. Lagom smak av dill, men tyvärr lite salt. Det klassiska tillbehöret löjrom är ersatt med dillolja som är ringlad runt tallriken som ett frågetecken. Hummersoppan (90 kronor) är riktigt smaklig med en mycket framträdande vin- och tomatsmak samt gräddkaraktär. Men hummersmaken är vag.

När man närmar sig huvudrätterna spretar utbudet ordentligt, från gratinerade nachos till flamberad oxfilé. Patrullen har bland annat tagit sig an vad som är en förmodad storsäljare: hamburgaren. För 140 kronor väcks viss förhoppning om att det här är något alldeles extra. Men nja. Köttfärsen är grymt söndersaltad och dito grillkryddad. En skaplig coleslaw och stora frasiga pommes frites till räcker inte för att släcka besvikelsen. Ett par tre öl krävs emellertid. Något, men inte så mycket, varsammare behandlar man den halstrade laxen (165 kronor) som är något torr. Både fisk och tillbehöret potatispuré fullkomligt simmar i smält smör, vilket känns tungt och fantasilöst. Musslorna som serveras till smakar också smör, men dessa är rättens höjdpunkt.

Grillad entrecote med vitlöks- och persiljesmör (195 kronor) grillas perfekt efter gästens önskemål vilket ger en förväntan om en toppenmåltid. Tyvärr grusas hoppet snabbt. Smöret smakar varken vitlök eller persilja utan är endast salt. Potatisgratängen till är visserligen len och mild, men den saknar den knapriga ytan. Tittar man djupare ner i karotten visar det sig att gratängen plaskar i ett hav av flytande fett. Men tillbehöret, en enkel tomatsallad på babyspenat, tomat och rödlök uppskattas.

Efterrätterna är också tämligen konventionella (läs, banana split & co). Kanske är det därför som Kalas kör med den lätt innovativa garneringen salladsblad på desserterna? Oklart, men klart är i alla fall att man överraskar positivt med en härligt knäckig och god crème brulé (75 kronor). Likaså är citronsorbet med färsk frukt (75 kronor) en trevlig avslutning: det bjuds tunna skivor av äpple, banan, apelsin och kiwi och sorbeten har en frisk syrlig smak, men har även överraskande nog sällskap av mango. Mycket god smak, inte för söt som många sorbeter blir, men tyvärr lite isig.

Det är väl inte så många som är hemma i stans krogliv som har några stora illusioner om Kalas. Stället är mer inställt på kärnverksamheten. Fast det ena ska väl inte behöva utesluta det andra, eller? Mja, ska man ha både klubb och krubb bör man inte vara alltför kräsen.