Il forno italiano

Är man sugen på att äta italienskt finns en hel del krogar att välja på i Uppsala. Det italienska köket har sannerligen slagit igenom och genomsyrar ofta menyerna även på icke uttalat italienska krogar. Och då menar vi inte bara pizza och pannacotta.
Il Forno italiano är belägen i mycket charmiga lokaler invid gamla Universitetshuset i Övre slotts-kvarteren. Här kan man verkligen mysa invid kakelugnen.

Som förrätt väljs husets delikatesstallrik - Antipasto misto della casa (119 kronor), bestående av diverse klassiska charkuterier och ostar flankerade av inlagda grönsaker och en basilikacrème. Charkuterierna har självklart sin givna plats på tallriken: parmaskinka, mortadella, bresaola och en pepparstark salami. Även ostarna är lika namnkunniga: gorgonzola, mozzarella och rikliga mängder parmesanost. Det är inte en förrätt man beställer in för att uppleva något nytt, det är gamla publikfriare som trängs på tallriken. Salta smaker som lockar till en större ölkonsumtion. Sältan styrs upp av syran från de inlagda grönsakerna, den ilsket gröna basilikacrèmen ger en mildare inramning för anrättningen. I sanningens namn ska det erkännas att det inte är den mest spännande rätt som hamnat på Testpatrullens bord. Rättens storlek gör den dock prisvärd eftersom den går att dela på två.

Carpaccio di bresaola (105 kronor) består av tunna skivor av den fastare varianten lufttorkad oxfilé, som här knappt syns under drivor av hyvlad, ganska enkel parmesanost. Så mycket ost kan man helt enkelt inte äta till de tunna filéskivorna utan att köttsmaken förtas. Det är väl knappast något man vill dölja?
Oxfilé flamberad i amaronegrappa med karljohansvamp och marsalasås (235 kronor) är exemplariskt tillredd. Köttet är saftigt, mört och av en anständig kvalitet. Tyvärr har svampen lite saggig textur, vilket man hade kunnat undvika om man stekt denna underbara svamp. Den härliga köttbiten försvinner sedan i kaskader av sötsyrlig sås, den är på tok för söt och har en syra som inte känns rätt. Köket bör smaka av mer noggrant.

Saltimbocca (235 kronor) är en lövtunt skuren kalvfilé med parmaskinka samt salvia- och vitvinssås. Det är svårt att steka lövtunna köttbitar utan att de förlorar saftighet och mörhet. Tyvärr har man inte lyckats med det här. Köttet är hårdstekt i vissa ändar och därmed delvis torrt och segt. Såsen har här en fint syrlig vinsmak, men stekt potatis är ett ganska tråkigt tillbehör.

Att ha ätit på en "italienare" utan att ha provat på husets Tiramisu (65 kronor) borde vara straffbart. Här visar det sig vilka ambitioner restaurangen har. En dåligt gjord tiramisu kan stjälpa ett helt besök. Det visar sig att desserterna är en av de starkare sidorna man har i huset. Smakerna sitter precis där de ska. De olika lager av härligheter som tiramisun består av har sina tydliga smaker: kaffe, kakao och mascarpone. Och det hela är inte för saggigt, inte för torrt. Bra gjort!
Torta al cioccolato scuro (65 kronor) är en minst lika härlig sensation. På en mjuk, saftig botten tronar ett generöst lager ljuvlig mousse med fyllig chokladsmak och perfekt konsistens. Den slår de flesta av Uppsalakrogarnas obligatoriska chokladtårtor. Mums!

Till sist ett litet tips för köket: "less is more." Det är inte alltid bättre med överdrivna mängder av parmesanost eller övertydliga smaker. Det kan också vara bättre med färre men mer genomarbetade rätter på menyn - Il Forno italiano har till exempel ovanligt många för- och huvudrätter, finess och avvägning är dock viktigare.
Det italienska köket står också för kärlek och värme. Kära matsalspersonal, var inte rädda för att ta lite plats! Matsalen är en scen där både gäster och service har viktiga roller i kvällens skådespel.

Il forno italiano

Il forno italiano är belägen i mycket charmiga lokaler i Övre Slotts-kvarteren och är en trevlig upplevelse även matmässigt. Inte minst tiramisun får testpatrullen att mysa.