Svenskar brukar i allmänhet vara pigga på att ta till sig exotisk mat. Maten från den afrikanska kontinenten är dock väldigt anonym i Sverige - utom i främre Luthagen. Där har Etiopien och Eritrea en egen matzon av berberekryddat kött och bubbligt injerabröd. Krogpatrullen var där när Messob var nytt för ett par år sedan och ropade hurra för matäventyret. Vid återbesöket hösten 2010 har inte mycket förändrats - på gott och ont, men mest på gott. Det är bara att ta hatten av för ett konsekvent hållet koncept. Här finns inga helgarderingar i form av kött och bearnaise eller hämtpizza. Till Messob går man för att äta etiopiskt och eritreanskt och skölja ner det hela med en tanzansk öl.
Förrätterna är bara två och i kategorin plockmat: Sambussa (55 kr), friterade ”cigarrer” med fyllning av nötfärs eller linser. Fraset är fint, men fyllningen är väl snäll. Färsen och linserna smakar väldigt lika och den utlovade gröna chilin känner man tyvärr inget av.
När huvudrätterna ska beställas in får den som behöver en genomgång av hur det funkar. Alla rätter serveras på det traditionella, syrliga och platta brödet injera och maten ”smakar bäst om man äter med händerna” - även om den som vill får bestick. (På toan finns handsprit för den som kommer direkt från att ha kramat handtaget på en kundvagn.) Krogpatrullen äter med händerna. Ovant eller inte, ingår det i upplevelsen så gör det ju.
Zigni/key wot (98 kr) är en gryta på nötkött i berberesås och husets kryddiga smör. Den presenteras som medelstark, men har ett rejält sting. Tillsammans med det brödet och svalkande sås får hettan dock precis lagom bett. Vitkåls-allitchan som serveras till smakar inte så mycket och är tråkigt överkokt i konsistensen.
Grytan minshetabish (98 kronor) är en nötfärsgryta som är mild i smaken. Mitt på brödet ligger en större klick köttfärs, flankerad av vitlöksdoftande spenat och berberesås. Efter några nypor står det klart att kryddningen av färsen är försvinnande mild och berberesåsen får flytta in i mitten. Rätten är mycket enkel, och en gnutta av den smuliga osten ayib (sidorätt 40 kr) över det hela skadar inte.
Den vegetariska menyn är relativt lång, med rätter som med fördel kombineras till en mixtallrik (140 kr). Timtimo/misir är en gul linsröra som är tallrikens höjdpunkt tillsammans med den fräscha tomatsalladen med limesmak. Ska man bara välja en vegorätt kan man annars satsa på potatis- och grönsaksgrytan allitcha (89 kr för hel portion), för att få mer variation på tallriken än ”bara” linsröra eller spenat. Alla valda rätter är milda, men silsi, en klick berberesås med lök, fort råder bot på det.
Söta efterrätter som svenskar tänker sig dem är ingen grej i Etiopien/Eritrea, men här har Messob gjort en eftergift och serverar två stycken. Sweet Africa (60 kr) är en smaskig citronparfait med marängbotten, som funkar bra som len avslutning på en kryddig middag. Glassen (55 kr) är fyra kulor av tropiska smaker (mango, papaya, kokos och melon) som smakar som glass gör mest.
När man ätit sig igenom en rejäl middag och blivit rund om magen och svettig i pannan kommer en av Messobs stora fördelar in - den blygsamma notan. Rätterna är enkla och menyn fort monoton, men prisvärdheten är odiskutabel. Det är också det faktum att Messob sticker ut och berikar stans krogutbud på ett högst sympatiskt vis.