Katalin har mjuknat med åldern. Långbänkarna i trä är numera utbytta mot sköna kuddar, men det rustika består. Katalin är magasin – och skall så vara. Lite bullrigt, inte särskilt ombonat men ändå mysigt med den varma, öppna spisen i centrum. Ett slags enkelhet och hemmakänsla infinner sig – här blir aldrig uppnäst eller pretentiöst. Även maten speglar miljön: den är rustik, enkel, ärlig och med en känsla av hemlagat.
Menyn är uppbyggd efter konceptet förrätter, lite större rätter (sallader och soppor), varmrätter och efterrätter vilket gör det lätt att skapa en kombination efter var man befinner sig på hungerskalan.
Vi startar med en klassiker, Skagenröra (95 kr) som håller vad den lovar. Röran är gjord på stora, handskalade räkor och smakar riktigt bra ihop med det färska, mörka bröd som den lagts upp på. Portionen är dessutom generös, och skulle räcka som enda rätt för den småhungriga. På den korta förrättslistan finns även chèvrebollar rullade i valnötter (75 kr). Osten samsas med välbekanta kombinationer: bitar av mörkt sött bröd, fikonmarmelad och sallad med balsamico. En trevlig förrätt att plocka med, men det söta blir lite för dominant genom blandningen av balsamico, marmelad och bröd.
Särskilt uppskattar vi grönsakstillbehören som serveras till både för- och huvudrätter. Salladerna med mangoldskott och tunt skivad blomkål är ”ätbara” och inte bara ett obligatoriskt garnityr, vilket annars är sorgligt sällsynt.
En trogen följeslagare hos Katalin är ungersk gulasch (155 kr), som förutom nötkött lagas med österrikisk korv. Grytan innehåller allt man önskar sig en regnig höstkväll, i en smakrik buljong med sting trängs mört kött, tuggig korv och potatis.
Huvudrättsmenyn känns klassisk. Här finns pasta (vegetarisk), fisk, skaldjur och kyckling men kötträtterna dominerar. Lammytterfilén (230 kr) är en riktigt rejäl bit mört och välstekt lammkött på en smakrik rosmarin- och marsalasås, som verkligen inte hade behövt att någon lade ungefär en hel burk svartvinbärsgelé i den. Gelé kan med fördel serveras bredvid, men ska den läggas på tallriken bör andelen gelé inte motsvara andelen kött. Potatisgratängen är helt okej och salladen läcker. Man blir ordentligt mätt, men priset är i högsta laget för en varmrätt på denna nivå.
När det är dags för efterrätt hoppar vi gladeligen över friterad camembert och letar i menyn efter något mer fantasifullt. Hemgjord kardemummaglass med apelsinchokladkaka (85 kr) toppas med ett utsökt karamelligt flarn. Glassen är härligt stinn av kardemumma men tyvärr något isig. Kakan smakar korrekt av både choklad och apelsin, men känns ändå tråkig och anonym. Chokladmousse med körsbär (85 kr) smakar gräddigt och är mäktig. Den är inte särskilt söt, och smaken bryts därför fint mot de syltade körsbären. Som total smakupplevelse är den dock en lätt besvikelse.
Med en sådan genuin kunskap om hur man serverar vällagad mat önskar sig patrullen att några av menyns säkra kort kunde lämna plats för mer originalitet.