Ågatan 11 är krogen som hamnat en aning i skuggan av nyare och hetare Uppsalaställen på senare tid. Samtidigt ståtar den med ett omnämnande i White guide, som listar Sveriges bästa restauranger. En paradox? Jovisst.
Krogpatrullen är nyfiken på vad som hänt sedan sist och gör ett återbesök.
På inredningsfronten finns ännu den avskalade, vita interiören från förra krogen Paus delvis kvar, kompletterad med färg för en mer ombonad känsla. Möblerna börjar dock bli slitna och det faktum att flera av grannborden står odukade ger inte direkt någon känsla av en krog på hugget.
Ågatan 11 siktar mot smaklökarna med svenska råvaror som hjort, mandelpotatis, röding och kantareller. Menyn är trevlig – särskilt för en köttfantast.
Patrullen inleder dock vegetariskt, med en kantarelltoast med örtsallad (75 kr). Toasten har karaktären av en varm smörgås med svampstuvning på hemmavis. Som sådan smakar den okej, men man blir inte imponerad.
Hummersoppa med vitlökskrutonger (120 kr) är en ordinär soppa, men med torra hummerbitar och trista krutonger.
Rensteksröra i tunnbrödkorg (95 kr) är en skojig uppenbarelse, men själva röran är aningen anonym med mycket mjölkprodukt och lite renstek.
Kulträtten räk- och kräftcocktail (105 kr) består inte av färskskalade skaldjur, men räkorna håller ändå bra kvalitet – till skillnad från de tråkiga och lätt metalliska kräftorna. Salladen och såsen är fantasilösa och det hjälper tyvärr inte att portionen är stor.
Men om räkcocktailen är rejäl, så är huvudrätterna snäppet värre. De är jättestora! Det kan förstås vara bra, men på ett ställe där ambitionerna är höga är läget mer komplicerat än att ”mycket = bra”. Man vill till exempel kunna äta flera rätter utan att lämna så mycket på tallriken att man skäms. Det är svårt på Ågatan 11 om man inte är väldigt stor i maten.
Hjortytterfilén (275 kr) serveras efter önskad stekgrad, men har sällskap av sällsynt trista tillbehör som hårdhudad potatis och smörstekta kantareller som inte känns färska. Den alltför tjocka murkelstuvningen gör rätten överlastad.
Flamberad anka med filodegsrullad potatis (170 kr) har liknande problem. Den gigantiska potatisrullen är mer stabbig än elegant och den i naturligt skick fräscha fänkålen vid sidan av smakar inte friskt. Apelsinsåsen är, liksom såsen till hjorten, tjock och lite jolmig. Även om köttet smakar bra blir helheten stabbig.
Abborre med potatispuré och smörstekta kantareller (195 kr) är inte heller någon riktig höjdare. Abborrfiléerna smakar osaltade och kantarellerna är inte färska. Citronspiralen runt sparrisen är fin, men det räcker inte.
Bland efterrätterna smakar blåbärscheesecake (95 kr) föredömligt av mycket blåbär, men är mer som ”blåbär och kexbotten” än cheesecake. Hallonpajen med toscatäcke (90 kr) ser ljuvlig ut, men pajen har ett degigt inre och den smakar för dåligt av hallon. Osttallriken (120 kr) är stor nog för två personer, men urvalet av ostar är ospännande och alla serveras dessutom kylskåpskalla. Till serveras standardkex, en söt men god kvittenmarmelad och en bärsås. Den syrliga bärsåsen dyker upp igen – och gör sig bättre till – choklad bavarois (110 kr), som är ett fat med tre praliner som smakar riktigt gott och dessutom är roliga i konstistensen.
Helhetsintrycket kvarstår kvällen igenom. Ambitionerna att göra lyxig mat till humana priser störs av att rätterna ger ett för stabbigt och överlastat intryck, där den naturliga friskheten hos många ingredienser är försvunnen. För tillfället får Ågatan 11 se sig omsprunget av konkurrensen.