Under vinterhalvåret förvandlas Flustret eller Stora Fördärvet, som etablissemanget en gång kallades till nöjeslokal, öppen endast torsdag till lördag. Kökets främsta uppgift tycks nu vara att ge danssugna besökare en möjlighet till skaffning innan kvällens förlustelser tar fart på allvar.
Då krogen öppnar redan klockan 18 kan man dock föreställa sig att Flustret också vill ha ett liv som matkrog även för gäster som inte har dansskorna med sig men i så fall har man det mesta emot sig. Verandan, där oräkneliga studenter festat och dinerat genom seklen, ger i dag ett lite sunkigt intryck. De historiska vingslagen som man kanske kan vänta sig i ett etablissemang, nedbrunnet och återuppbyggt samt drygt 160 år på nacken vägrar att låta höra sig.
Men menyn och köket kompenserar för det.
Det börjar alldeles utmärkt. Svensk dipptallrik (75 kronor) är inte bara originell och läckert presenterad den är en härlig upptakt. Den retar smaklökarna och passar dessutom utmärkt för den som vill grunda kvällen med en immig snaps. Västerbottenkrämen passar förträffligt att breda på de tre olika knäckebrödssorterna som kommer in tillsammans med vackra vita dipskålar. Den täta skagenröran smakar hav och Kalixrommen är ljuvligt frisk i både smak och färg.
Sallad på grön sparris (75 kronor) serveras med patanegra (spansk lufttorkad skinka), timjanstapenad och dressing på torkade plommontomater och är en smakrik och vällagad anrättning där den perfekt kokta, spröda sparrisen kontrasterar mot patanegran. Riktigt gott.
Fisk på krogen är för det mesta ett vågspel och en chansning för den gäst som inte vill ha sin fisk torr och tråkig i köttet. Flustret är inget undantag. Den ångade hälleflundran med ljummen fänkålssallad och senapsdressing (225 kronor) har ångats för länge och serveras följaktligen överkokt. Dessutom är den helt okryddad och osaltad. Senapsdressingen är visserligen god, men räcker inte som smaksättare till den väl tilltagna biten, och vi tvingas ta till saltkaret flera gånger.
Synd på en sådan fin råvara.
Ristad oxbringa (110 kronor) är några väl tilltagna rimmade, vackert röda skivor bringa som bräckts och serveras med ett rotmos där grova bitar kålrot gör det tuggvänligt men förvånansvärt smaklöst. Visserligen har bringan en intensiv sälta men en liten bättre stuns i moset hade gjort denna klassiska och mycket prisvärda husmanskosträtt till en fröjd inte bara för ögat. Ty vacker är den förvisso.
Hemgjord vaniljglass (65 kronor) är sannerligen tillverkad som en skicklig kopia på vanlig paketglass. Jordgubbarna som medföljer skall enligt menyn vara limesockrade, men limen känner man inte särskilt mycket av och på det stora hela är Flustrets glass med jordgubbar lika fantasilöst som det låter. Gräddfilspannacotta med hallonsås (65 kronor) är krämigt god och ungefär vad vi kan förvänta oss men också ett bevis på att kökets fantasi inte räcker hela menyn ut.
Flustret har genomgått många skepnader under sin långa historia. Tiden då "drönarna samlades på verandan likt i en bikupa" (egen historiebeskrivning på nätet) är förstås förbi och det krävs nog nytänkande för att Flustret skall återfå sin anrika glans. Men som uppvärmning inför en dansant kväll på krogen duger den gott.
Testpatrullen 1 september 2006