Finkrog som håller

Hambergs har länge gått för fulla gomsegel i Uppsalas krogfarvatten. En pålitlig restaurangvän i alla väder och ständigt med i diskussionen om vilket som är stans bästa ställe. När det gäller fisk och skaldjur är det oftast inget snack, det är till och med så att patrullen önskat dem en allvarlig konkurrent för att se hur de skulle jobba för att höja sig ett snäpp. Men också för att vi ibland har drömt om en mer crossover-äventyrlig spelare på planen. Det är egentligen lite fånigt, för det är sällan man går från Hambergs och inte är nöjd.

Hambergs visar sig från sin bästa sida direkt om du tar in carpaccion på lax med lime, chili och ingefärsdressing (115 kr). Fina, inte alltför tunna, skivor rå lax med en frisk salsa och en krämig dressing blir till en elegant, smakrik och lätt inledning på middagen. Salladen på hummer och pilgrimsmussla med sherryvinägrett (175 kr) är också en till synes enkel historia – salladen är till och med lite trist – men som lyfter med fina råvaror och en härlig sälta i vinägretten.

En del gäster bryr sig inte om att tramsa med förrätter utan går direkt på ställets paradnummer: skaldjursfatet. Det stora går loss på 495 kronor, men då får man nästan rubbet (inga ostron dock). Det känns alltid lite speciellt och lyxigt när det dignande tvåvåningsfatet landar på Hambergs små bord. Kungskrabbans rejäla stubbar smakar ljuvligt medan musslorna och räkorna nästan blir lite prosaiska i sammanhanget. Men är det värt att slå till på det stora fatet i stället för det lilla (395 kr)? O ja!

På à la carte-menyn trängs flera fina fiskrätter. Uern (kungsfisk) serveras på en potatiskaka som känns lite för oljig – men pumpapurén och kräftbuljongen till är underbart smakintensiva och tärningarna av inlagd kålrabbi en mumsigt pikant detalj. Gös med brynta kantareller och mandelpotatis- och västerbottenkräm är också en fin rätt där kantarellerna är perfekta och inlagda morotsstrimlor bidrar med både smak och utseende. Men Hambergs är generellt alldeles för varsamma med saltet, vilket också gäller för torskryggen som serveras på klassiskt vis med pepparrot, räkor, skirat smör och konfiterad äggula. Patrullen gillar det – men föredrar brynt smör och hade önskat att rätten var lika saftig som priset (300 kr).

Efterrättsmenyn är inte jätteäventyrlig. Men chokladcrèmebruléen (85 kr) visar sig vara en charmig variant med mjölkchokladsmak. Och kompositionen chokladnougatterrine med yoghurtsorbet och körsbär (105 kr) är schyst, så länge man delar upp den i två olika efterrätter då sorbetens fina, lena isighet inte fungerar så bra ihop med den djupa, mörka chokladsmaken i nougaten. Ostbrickan (105 kr) är ren och avskalad med ostarna i centrum, bland annat en vällagrad gruyere och en krämig roquefort, precis som vi gillar det.

En restaurangupplevelse är som bekant emellertid inte bara maten. Och ett något skamfilat frågetecken reser sig kring miljön, som faktiskt börjar kännas lite sliten och profillös. Gråa svampmålade väggar utan tavlor och lite trist belysning samt att den kvällstid stängda delidisken ser lite tråkig ut med sina inplastade lax- och pajbitar. Det finns utrymme för Hambergs att växa lite och förnya sig en smula. En utmaning som de bör anta för att hänga med där i krogtoppen lika länge till.