Domtrappkällaren

Krogen har drivits i ny regi ett tag, men utöver öppnandet av den gamla kurran och den nya vinbaren på övervåningen är det mesta sig likt. Huvudmatsalen domineras av tätt placerade bord med vita och bruna dukar som övervakas av kryssvalvets jättestora kristallkrona. Miljön förpliktigar, och för det mesta levererar köket och (i synnerhet) servicen just vad man kan önska.

Menyn bjuder mest på säkra kort, men med en del små smaköverraskningar. De halstrade pilgrimsmusslorna (145 kronor) kommer med en "jordärtskocksroyal", en kräm som toppats med en liten sjö av hummerbuljong med härlig sälta. Enbärs- och portvinsgravad oxfilécarpaccio (135 kronor) är emellertid precis vad det låter, plus lite tryffelvinägrett och parmesansmulor och pinjenötter, som tyvärr inte rostats. Köttet är smältande gott och enbärstouchen pricken över i:et.
Det är svårt att motstå lockelsen att ta in en renkalvsfilé med karljohansvamp och havtornsgelé (275 kronor). Köttet är fint rödrosa och havtornsgelén är snudd på himmelsk - men man blir samtidigt helvetiskt nedstämd av geléklickens nästan provocerande ringa storlek. Potatistortillan som serveras till är däremot inget att jubla över och karljohanssvampen är alldeles för vattnig. Lammytterfilén (225 kronor) serveras med bondbönor, torkade tomater, salviasky och en härligt krämig potatisgratäng med lätt smak av getost. Mmm ... Men menyns löfte om kronärtskocka lyser med sin frånvaro.

På dessertfronten är chokladövervikten märkbar (hälften av efterrätterna), men gör man en chokladfondant (95 kronor) som Domtrappkällaren finns det inte mycket att klaga på. Till det några strängar hallonsås (eller "coulie" som man vill kalla det) med schyst skogshallonsmak. Likaså får vitchokladmoussen klart godkänt, moussen kommer i en liten skål med ett bedårande täcke rosengelé och en sprakande champagnesorbet som fått en liten dusch precis före servering. Smakmässigt kanske inte moussen och sorbeten gifter sig omedelbart, men det kan man leva med.

Allra mest imponerar kanske Domtrappkällaren när det kommer till servicen, trots att man vanligtvis knappast är överbemannade. Maten kommer inte långt därefter, men mindre missöden gör att prisläget kan kännas något ansträngt. Fast visst, besökaren får ju en fläkt av historiens vingslag så att säga på köpet.

Domtrappkällaren

Domtrappkällaren är en klassiker som oftast hållit sig ett nätt snäpp under finkrogstoppen. Med sin anrika prägel har det varit en gammal favorit för både representation och parmiddagar.