"Hijaz" är enligt etablissemangets hemsida ett ord med flera betydelser. Det kan vara en region i Saudiarabien, en järnväg mellan Damaskus och Medina men även en musikskala i turkisk konstmusik. Med ett litet extra "z" på slutet står nu detta uttryck för en bistro där matkulturer inte tycks känna några gränser och detsamma lär gälla den musik som då och då bjuds på scenen.
Att kökets hjärta har rötter i Turkiet är inte svårt att upptäcka. Vid sidan av spanska tapas och meze från Mellanöstern, och lite karibiskt, är det angenämt att förnimma trevliga stunder från gamla saluhallen (före branden) där det understundom bjöds på güveç, mustiga rätter tillagade i stengods.
Vi faller ganska lätt för meze/tapas-menyn (alla rätter 50 kr/st) och väljer yoghurtröra med frästa morötter och fetaost haydari och marinerade vita bönor i lätt tomatsås fasulye pilaki som förrätter. Det visar sig resultera i två mycket prisvärda, fräscha och generösa portioner med spännande smaker. De marinerade bönorna är perfekta i konsistensen och yoghurtröran härlig att äta med en bit bröd.
Menyns güveç-rätter har sitt ursprung i Turkiet. Kuzu güveç (140 kronor) med lamm, champinjoner, aubergine, paprika, tomat, rödvin och timjan sparar inte på smaken, kryddningen och råvarorna. Rikligt och gott är det, och hett i dubbel bemärkelse man blir både mätt, glad och varm.
Berusad kyckling (120 kronor) blev ett välkänt recept för några år sedan då kubanen René Vásquez Díaz kokbok med samma namn fick stor publicitet i medierna. På Bistro Hijazz har en skickligt urbenad bit majskyckling fått puttra i bland annat mörk rom tills den blivit ljuvligt saftig. En salsa på svarta bönor, het men blommigt fruktig i sin smak och saffranskryddat vildris, får oss att tveka om vi verkligen ska "förstöra" upplevelsen med en efterföljande dessert. Smakerna stannar nämligen i gommen och vill inte ge sig i första taget, vilket naturligtvis är ett mycket gott betyg till köket, där kärlek till råvarorna tycks råda.
Nu blev det ändå den franska kladdkakan (70 kronor) som avslutning och det är ingenting vi ångrar. Lagom kladdig och serverad med distinkt punschgrädde och en mycket god men svåridentifierad sylt, smakade den utmärkt till espresson som prompt serverades tillsammans med efterrätten (vilket sällan brukar fungera ens på det mest flådiga ställen).
Att den starkt gula saffransparfaiten med björnbärssås (80 kronor) kryddats med äkta vara råder det inget som helst tvivel om. Men att den intensivt saffranssmakande, gräddlena parfaiten finner en så härlig smakbrytning i björnbärssåsen som faktiskt är mer björnbär än sås är en ny, överraskande upplevelse.
Med tågen susande utanför fönstren i öster och myllret av resande i väster lockar vår stund på centralen till återbesök i den enkelt inredda, men spatiösa lokalen. Om inte annat så till ett snabbesök i baren innan eller efter en resa. Kanske till och med till köp av husmanskost för avhämtning. Ett högst strategiskt erbjudande från en krog med ett av stadens allra hetaste lägen.
Testpatrullen 29 augusti 06