AYAKOS

Det finns alldeles för lite Teppanyakirestauranger i Uppsala med omnejd. Bara idén att få sitta och se rätten beredas mitt framför ögonen, medan snålvattnet når alarmerande nivåer, är genial. Man vet exakt hur maten blir tillredd och det är sällan som missförstånd om stekgrader uppstår.
En kvarterskrog som serverar ammis (en liten aptitretare) som start är värd att lyfta fram. Men håll i hatten, för det blir en veritabel rivstart av smaker. Vi saknar dock en förklaring till vad som serveras, och att inte varna för den extrema syra man utsätts för i det inlagda plommonet får nästan ses som elakt.

Som förrätt väljer vi en sushitallrik med traditionella läckerbitar som rullar, tonfisk, lax, jätteräka och hjärtmussla (89 kronor). Fisken är pinfärsk, riset perfekt och råvarorna av högsta klass.
Efter detta får det bli Ayakos Teppanyaki för 299 kronor. Första tanken är att det verkar aningens dyrt. Denna tanke slås snart bort, för "rätten" visar sig vara en hel meny! I priset råkar dessutom den lyckligt lottade gästen ut för den evigt närvarande misosoppan och lite senare en sashimiservering beståendes av lax, pilgrimsmussla och räka med klassiska tillbehör.

De väl tilltagna och på stekbordet tillredda grönsakerna visar sig vara en smakstart. Med sin fräschör och krispighet möter de sältan i dipsåsen, en utmärkt kombination.
Efter de gröna inslagen följer två stora tigerräkor, elegant "hopknutna" och flamberade i japansk whisky - det blir lite show när lågorna nästan når taket! Medan räkorna avnjuts med samma dippsås som grönsakerna tillreds entrecôten och vi har möjlighet att bestämma stekgrad i samråd med kocken. Biffen visar sig vara en enkel servering tillsammans med ännu en dipsås. Nu bör man inte förknippa "enkel servering" med något negativt. Entrecôten är ett mycket mört stycke kött, som inte behöver något stöd som helst. Smakerna briljerar.
Redan här hade man kunnat luta sig tillbaka och vara nöjd med upplevelsen. Men nej då, nådastöten levereras i form av ett ankbröst, som vid första anblick verkar ha gått över stektiden. Men farhågorna motbevisas, pippin regerar med sin sötsyrliga sås. Till allt detta serveras ris smaksatt med sesamfrön.

Teppanyaki moriawase (359 kronor) inleds med samma krispigt wokade dippgrönsaker - fast här toppade med stekt tofu - och flamberade tigerräkor. Och så ligger det plötsligt en jättestor hummer framför oss på rygg i ett trätråg, saftig och färsk, friskt smaksatt med citron och persilja. Vilken lyx.
Under tiden som de saftiga stjärtbitarna inmundigas och klorna girigt forceras tillreder kocken en läcker laxfilébit i teriyakisås, och då är man redan mer än lovligt mätt.

På dessertfronten är det lite snålt tilltaget, kan det bero på att japansk gastronomi inte är direkt känd för sötsaker? Valet faller på Mochiglass (49 kronor), en bärglass inbakad i ett risdegsskal. Dess illgröna färg gör att man förbereder sig på en smakexplosion. Den uteblir dock, och det visar sig vara glassen som dominerar. Risskalet är milt till smaken och har en degig textur.
Grönt te-glass (40 kronor) är inte heller någon stor smaksensation: en kompakt och ganska fet hemgjord glass som är ljusgrön och smakar svagt gräsigt av grönt te. De syrliga strimlorna av söt tofu ger dock efterrätten sin distinkta, exotiska touch.

Om det är något som saknas, så skulle det i så fall vara lite mer show, närvaro och kontakt med kocken. Teppanyakistekbordet är ju trots allt en scen, där kocken kan få vara lite utav en underhållare. Man behöver inte dra det till sin spets - bara ge lite mer liv åt rollen.
Sammantaget är Ayakos en mycket positiv upplevelse: idel ypperliga råvaror tillredda efter konstens alla regler. Och sakén med sin rika, rena smak gör sitt för den totala upplevelsen av det okonstlade och generösa japanska köket. Det går inte att fuska här.

AYAKOS

Enligt Testpatrullen finns det för lite Teppanyakirestauranger i Uppsala med omnejd. Men Ayakos är ett gott exempel på en sådan.