Vintervinden viner, känns nästan inne i det gamla kvarnhuset. Trägolvet är kallt, förmodligen eftersom ån rinner rakt därunder. Men husets ägare Jennie Arvenäs vill ha ett hus som andas och lever.
? Jag har försökt att täta men det går inte, det är så snett och vint.
? Men jag har mycket hellre ett hus som det fläktar i än som är helt tätt, jag får nästan panik i nya hus.
Vi sitter i det stora kombinerade kök- och sällskapsrummet vid ett långt ekbord med anor från 1600-talet som Jennie och hennes sambo Fredrik hittade i en lada som hör till kvarnen. I ena hörnet står en gigantisk öppen spis, byggd av tegel från kvarnens skorsten och placerad på ett av de gamla kvarnhjulen.
? Jag vet inte exakt hur det såg ut här innan, men precis här under oss kan man fortfarande se delar från själva kvarnmaskineriet. Och så var det en utbyggnad ut i vattnet som drev hjulet.
Dragby kvarn strax utanför Björklinge byggdes 1854 och brukades som en vattendriven mjölkvarn fram till 1950-talet. I drygt 40 år stod den sedan tom, ett tillhåll för ungdomar, berättar Jennie. Först på 1990-talet inreddes byggnaden som ett boningshus. När Jennie och Fredrik kom hit 2012 blev de direkt förälskade.
? Det kändes som en oas, som en helt annan värld med vattnet och hela miljön. Och på sommaren är det så grönskande. Men han sa det, byggnadsvårdskillen som vi anlitade, att det bara är två idioter som köper ett sådant här hus …
Jennie hade tidigare renoverat ett funkishus, men hon hade ingen erfarenhet av riktigt gamla hus och Fredrik kom direkt från en lägenhet på 18 kvadrat i Sala backe. Det visade sig finnas en hel del att göra i deras nya hem. Först tog de hjälp av två vanliga byggentreprenörsfirmor som båda rådde dem att riva huset.
?”Riv det och bygg ett myrsjöhus”, sa de. Nej tack, tänkte vi. Men så anlitade vi en byggnadsvårdskille och han hjälpte oss på ett helt annat sätt. Men vi fick ju verkligen riva ut ALLT.
De som byggt det tidigare ytskiktet hade nyttjat det som fanns till hands och till fördel för 90-talsmaterial som laminat, vävtapet och plast. De gamla träbjälkarna var inkapslade i väggar, och man hade satt in linoleumgolv, plastväggar och korkmatta.
? Allt sådant har vi tagit bort. Vi ville ta fram husets själ och bygga på traditionellt vis, med timmer.
? Men det visade sig också att hela stommen här under var murken och behövde bytas. Under renoveringen bodde vi faktiskt här i januari och februari med bara ett plastskynke som vägg – det var rätt kallt. Vi hörde minkarna pipa härunder i vattenrännan.
Målet var att få huset bobart med ett ordentligt kök och badrum. Byggnadsvårdsmannen hjälpte dem med stommen men allt annat arbete utförde de själva, med hjälp av släkt och vänner. Utan tidigare erfarenhet eller kunskap gjorde Jennie alla beställningar på timmer och material.
? Gud vad jag googlade! Det var roligt till en början, men vi visste inte att det var så mycket fel på huset. Hade vi vetat det hade vi nog inte gjort om detta. Ibland vill man bara lägga sig i fosterställning: ”Ta mig till en nybyggd lägenhet!”.
Efter tre år rev de också ut övervåningen som tidigare nyttjats som uthyrningsdel med två sovrum, kök, vardagsrum och badrum. I dag är planlösningen helt öppen fungerar som gästrum. Kanske blir det den nu femårige sonen Axels rum när han blir äldre. Även om det finns mycket kvar att åtgärda i huset har de skapat sig ett hemtrevligt och personligt hem, i sin alldeles egna kvarn.
? Assistenten till byggnadsvårdsmannen sa att vi tagit bort allt det murkna och mörka, allt det som var dåligt med huset, och fört in det ljusa. Han sa att han kunde se älvor och väsen dansa ute vid vattnet, säger Jennie Arvenäs.