Under sommaren (och in på hösten) satsar Tullgarn stort på sin uteservering, som ligger mycket trevligt vid ån.
Uppsalaborna har hört snacket från politiker och stadsplanerare till leda om det så kallade åstråket i centrala Uppsala, om hur folkligt, festligt och fullskaligt allt ska bli. Men nu börjar det faktiskt hända saker i den alltmer tätbefolkade stadsdelen. Tullgarn ligger fint placerat i det förlängda årummet och har därtill en rejäl uteservering under tak alldeles vid åkanten med trevlig utsikt över vattendraget.
Själva restaurangen har inomhus stått tom under sensommarens soliga dagar, men snart flyttar verksamheten in i lokalen, vars träpanel, tygklädda stolar, industriromantiska fotografier på väggarna och bord med rejäla dukar för tankarna till svunna tiders konferenslokaler. Och det menar vi på ett positivt sätt: det känns lite oväntat och fräscht.
Menymässigt är det brett och hemtamt, fast med kanske inte lika fräsch känsla. De gamla klassikerna duggar tätt, från Skagen till cheesecake via planka och Rydberg. Mycket sympatiskt är priset på trerättersmenyn, 399 kronor.
Vi börjar med en rejäl portion skagenröra (125 kr), som är kylskåpskall och inte så krämig som finsmakaren önskar, men helt okej. Den landar på en fin liten bit av smörstekt surdegsbröd.
Gratinerad chèvre med rödbetor (125 kr) smakar precis som vi minns det, också den på en bit bröd samt en spenatbädd, men rödbetorna är tyvärr iskalla. Lite mer omsorg skulle inte skada.
Överlägset lyxigaste förrätten är löjrom (165 kr). På den avlånga tallriken finns en klick löjrom (godkänd, men inte jättestor), hackad rödlök och smetana samt två skivor vitt rostbröd. Det senare tar ner intrycket en del, men allt smakar som det ska i övrigt.
Tullgarns inomhusmiljö ger Krogpatrullen en känsla av svunna tiders konferenslokal - vilket är oväntat och trevligt.
Bland varmrätterna vill man förstås prova biff Rydberg (265 kr), klassikernas klassiker. In kommer en ordentlig laddning stekt potatis, en lika rejäl hög mör oxfilé, stekt lök och en klick senapsgrädde och en äggula. Gulan och såsen serveras dock i varsin äggkopp, vilket ser lite taffligt ut. Här skulle några enkla förändringar snygga till rätten.
På fiskfronten finns både bergtunga och torskrygg. Vi har provat torsken (265 kr) och tyvärr blivit lite besvikna. Fisken är lite överbakad och har rätt mastiga tillbehör (duchessepotatis, grillad fänkål och dragonsås) som inte riktigt passar in.
Tullgarn har tre olika vegetariska varmrätter, vilket är trevligt, men märkligt nog ingår ingen av dem i trerättersmenyn. Halloumiburgaren (185 kr) är av standardtyp, med grönsallat, hamburgerdressing och ett slätt bröd som inte gör något för rättens utseende. Pommes frites serveras i den numera närmast obligatoriska lilla frityrkorgen och en hög inlagda grönsaker serveras också de vid sidan av. Det smakar gott, men sticker inte ut på något sätt.
Gratinerad chèvre med rödbetor är en av många klassiker på menyn.
På efterrättssidan tar man inte heller ut svängarna. Krogpatrullen har provat cheesecaken med bärkompott (95 kr) och äppelpajen (95 kr), och båda känns ganska pliktskyldiga och faktiskt ganska smaklösa, eftersom man valt att vara mycket sparsamma med sockret.
Servicen är pratsam och lättsam, men här och där saknas rutin och patrullen får be särskilt om vatten och om servetter så att det ska räcka till alla.
Men helhetsupplevelsen på Tullgarn är ändå positiv. Imponerar maten? Nej, inte riktigt. Kommer vi tillbaka fler gånger? Javisst, gärna. För när kvällssolen bildar en gloria kring M/S Kung Carl Gustaf som tuffar förbi, ja, då är det en fin plats att vara på.