Tidigare hyresgästen 60 kvadrat lever i viss mån kvar både i anda och miljö. Det är mellanrätter och starkt vinfokus, och inredningen är såvitt patrullen kan se densamma. Inget fel i det.
Menyn består av några snacks samt två uppsättningar rätter, fyra som kallas ”lite mindre” och tre som är ”lite större”. Att börja med snacks är en god idé. Kycklinglever på rostat surdegsbröd smakar utmärkt, även om saltgurkan ovanpå tar kål på smaken en smula. Gougères, små bollar chouxdeg fyllda med riven ost retar aptiten fint men är kanske inget vi ramlar av stolarna för, utom möjligen priset som är 85 kronor för några få knyten.
När de andra rätterna anländer börjar La Ruelle visa vad de går för. Blåmusslor med ramslök och grillad citron (150 kr) är en hederlig rätt, men inte jättespännande. Vad som emellertid märks redan här är fin hantering av skyer och såser. Musslorna vilar i sky med bra syra plus små krutonger. Ännu ett snäpp högre når crudo på gös med forellrom och blodapelsin (150 kr). Först undrar gästen över vad blodapelsinen gör där innan allt smälter samman i en smakfest.
Att allt inte är superfranskt har ”crudo” redan avslöjat (italienska/spanska för rå), men även deras carpaccio på kalv, tonfiskdressing och kapris (145 kr), i stort sett en vitello tonnato, passar perfekt i konceptet: en förvånansvärt fräsch historia trots dränkt i tonfisksås.
De lite större rätterna skäms inte heller för sig. Vårlammet med sparris och pistagenötter (215 kr) visar på fina ambitioner. En lagom munsbit serverad med len puré och picklad paprika som bryts av svalkande färskost.
Vegetariskt finns givetvis: rotselleri, bönpuré och friterad ostronskivling (185 kr) har intensiv smak och går bra ihop med en mild puré. De friterade svampbitarna är försvinnande goda i sin koncentrerade smak men också försvinnande få. Däremot pryds tallriken av klumpiga bitar äpple som tillför syra men är malplacé i övrigt.
Ett kul nummer är eldad havsabborre (215 kr) som serveras med en pistou (fransosernas pesto) ihop med en himmelsk mustig tomat- och smörsås. Abborren kanske är lite överlagad, men såsen släcker alla invändningar.
Orkar man efterrätt? Utan problem. Fast kanske inte om man beställer en helportion madeleinekakor, det vill säga ett dussin (150 kr). Räcker lätt till ett bord med fyra gäster. Kakorna kommer direkt från ugnen och väcker sköna minnen. Rabarber- och mandelkaka med crème cru-glass (rågrädde) är väl helt okej, men inte mer. En ganska liten bit för 115 kronor som har för lite rabarber och då känns menlös medan glassen är njutbar.
Vinnardesserten är petit choux, chokladcremé och kaffeglass (85 kr). Har inget utseende som imponerar, men det lilla bakverket gömmer en ljuvligt kraftig chokladkräm och den godaste kaffeglass patrullen ätit på länge. Rasande gott.
La Ruelle håller genomgående hög matnivå och service och det går inte att säga annat än att man lyckats få till bistrokänslan. Extra festligt blir det i och med att många moment görs ute i matsalen. Ibland kan det plötsligt flamma till när någon beställt en havsabborre och när madeleinekakorna är på gång märker man det lång väg. Så nog känns det på doften att man varit på restaurang efter ett besök. Och en smula trångt är det.
Prissättningen känns kanske lite godtycklig. Konceptet förutsätter helt klart att man inte nöjer sig med en rätt och då kan det lätt springa iväg.
Men trevligt har man garanterat.