Vid sidan av ytterdörren in till Anders Tysks hem i radhuset i Vendelsö, hänger isdubbar och en livlina. Jag ler lite och funderar om jag ska ta fram kameran på direkten.
I stället trycker jag på ringklockan. Det tar en liten stund innan dörren öppnas. Anders Tysk pratar, inte med mig, men vinkar in mig samtidigt som han vänder på klacken för att fortsätta telefonsamtalet han är inbegripen i.
– Gick det bra att hitta hit? Kaffe vill du väl ha antar jag? frågar han snabbt när han avslutat samtalet i mobilen.
Han häller upp i muggar ur en mörkblå luggsliten ståltermos, lilla modellen.
– Jag är lantmätare i botten, civilingenjör. Jag säger helst ”åk söderut” och ”sväng österut” jag tycker det är lite mysigt. Det går lite min ära förnär att använda gps när jag ska någonstans, det är trevligt att träna lokalsinnet, men min dotter blir galen på mig för det, säger han och skrattar.
Det är förstås ofrånkomligt att prata om Vikingarännet som han har arbetat med i tjugo år, men intervjun går ut på att läsarna ska få lära känna personen bakom iskännaren. Det visar sig bli en utmaning. Hur vi än pratar kommer han ändå alltid in på is och skridskor eller friluftsliv.
Till slut förstår jag att det inte går att separera personen Anders Tysk från ismannen och frilufsaren Anders Tysk. De är ett, går inte att särskilja.
– I morgon klockan åtta ska jag hämta 25 personer på Arlanda. Det är en grupp holländare som ska ut och åka skridskor. De ska vara här i tre dagar. Vi kör först med bil till Västerås. Därifrån åker vi skridsko på Mälaren till Strängnäs, det är riktigt fina isar där nu.
Sex helger framöver är uppbokade med holländska turister. En och annan fransman och engelsman finns också med.
Dagen då vi träffas är det oklart om isarna kommer att hålla för att köra Vikingarännet som planerat. Meteorologerna har utlovat blidväder i flera dagar framöver.
– Just nu ser det inte så ljust ut. Vi kan inte gå ut med att ha tävling om inte isarna håller för maskinerna, även om den håller för åkarna. Vi behöver en istillväxt. Eventuellt behöver vi skjuta upp starten en vecka, kanske två.
År 2002 var 8000 åkare anmälda, då ställdes loppet in med 24 timmars varsel.
– Ja det var i början då folk trodde att vi kunde behärska vädret. Men det är ju inte jag som beslutar om det blir av eller inte, det är vädret som avgör. Det är ganska skönt, säger han och skrattar och rufsar om lite i sitt hår innan han lägger armarna i kors och lutar sig tillbaka på köksstolen.
Det var hans morbror som lärde honom att åka skridskor, på Brosjön, en liten sjö söder om Tumba dit familjen gick på sina söndagspromenader när Anders Tysk var liten.
– Min morbror var min inspiratör. Han åkte Vasaloppet bland annat. Jag åkte skridskor med honom, det var ganska anspråkslöst fram till att jag var i tjugoårsåldern. Sedan var jag i gång mer på allvar, jag var på isen jämt. Hur långt jag åkte var inte det viktiga, det var att jag var ute på is, på Mälaren, i skärgården.
1978 var han med och startade en friluftssektion inom Friskis och Svettis.
– Det var ett sätt att träffa aktiva människor ute i skog och mark.
Tid framför pengar har alltid varit Anders Tysks prioritering, säger han. Tid främst till friluftsliv och numera också till barnbarnen. Sedan de egna barnen var små har han aldrig arbetat heltid. Och tid lär behövas för en som har två kajaker som hänger i carportens tak, en segelbåt, en skärgårdskryssare som ligger ute vid Dalarö och en gård i Rättvik förutom radhuset i Vendelsö där han bor tillsammans med sin fru.
I vardagsrummet sitter Bob Dylan-hyllan till vänster. När förra årets litteraturpris delades ut gjorde han inlägget ”Yes!” på facebook. Till höger i rummet står en gitarr och rakt fram på väggen hänger flera fioler.
Anders Tysk började spela fiol för några år sedan när dottern drog med honom till en nybörjarkurs. Dottern hoppade av men han fortsatte.
– Jag spelar helt på gehör, jag kan inte noter. Men Gärdebylåten, Pers Eriks D-durspolska från Östbjörka eller ett hundratal låtar från Boda och andra delar av Dalarna kan jag spela. Det är en stark spelmanstradition i Siljansbygden där mina föräldrar fortfarande bor. Vi åker dit flera gånger om året och då går vi ofta på konserter.
Gruppen Väsen, Ale Möller, Laleh och Lisa Nilsson hör alla till favoriterna. Även klassiskt. Det enda han inte klarar av är experimentell jazz.
Han pratar fort, så fort att jag får be honom sakta ner för att jag ska höra vad han säger och hinna anteckna. På fönsterbrädan i köket, bredvid en röd adventsljusstake, står en liten aloe. Den är planterad i en konservburk det tidigare har varit kokosgrädde i. Ekologisk. Och ja, miljön och klimatfrågan är central för honom, så pass att han ogärna flyger utomlands. Sedan 15 år tillbaka kallar han sig själv Stockholmsvegetarian: han undviker kött från nöt, vilt och fågel, men äter gärna fisk. Om det inte serveras gott kött på fest förstås, då vill han ogärna vara till besvär.
Är du konflikträdd?
– Nej! Jo. Njaee. Det var svårt. Alltså man kan inte vinna alla fighter, då är det bättre att ta ett steg tillbaka. Jag har blivit duktig på att skita i rätt saker, till exempel såna strider man inte kan vinna. Jag är ingen stor analytiker, jag går mycket på magkänsla, jag är en doer. Det stör mig när folk snackar mycket men inte får någonting gjort.
Han har skrivit böcker om ledarskap på is och om iskunskap. Nyligen har han slutat med sitt uppdrag som israpportör i Stockholms Skridskoseglarklubb, i stället ska han ägna tid till ett nystartat issäkerhetsråd. Med pengar från organisationen Svensk friluftsliv ska han genom Svenska livräddningssällskapet, upplysa allmänheten om säkerheten på isen. Inte bara oorganiserade skridskoåkare utan även skoterförare, sportfiskare och andra på is, behöver information och iskunskap.
– Jag är en jävel på att hitta vägar genom svåra isar eftersom jag har varit ute på is så mycket. Men på turerna nuförtiden stannar jag gärna till och gör upp en eld så det blir lugna och behagliga raster. Det ska vara en skön vistelse ute.
Gillar du att ispimpla också?
– No way, det finns inte på kartan! Sitta där och glo på ett hål. Det har jag inte tålamod till. Men jag kan använda mig av pimpelhålen för att se hur tjock isen är.