Hur ser du på det som framkommit i UNT:s granskning av psykiatrin?
– Det har varit väldigt tung läsning. Jag tror att det har varit viktigt att synliggöra hur individer påverkas när psykiatrin brister och jag upplever att politiken nu verkligen fått upp ögonen för de utmaningar som finns och att det pratas om psykiatrin på alla håll och kanter.
Vad kommer ni som ny majoritet att göra för att lösa problemen?
– Er granskning har visat att det gjorts olika rapporter och att det har kommit signaler från verksamheten, men olyckligt nog har vi en politisk organisation med olika styrelser som gjort att vi inte har fått det samlade greppet. Därför har jag nu bett om en ordentlig sammanställning av allt som gjorts inom området och som de olika styrelserna har fått. Utifrån det kan vi sätta oss ner och resonera kring vad som behöver göras. Ett viktigt sätt att förbättra psykiatrin är genom att lyfta goda exempel där allt fungerat bra och sprida dem i verksamheten. Vi i den nya majoriteten har redan fastslagit att vi kommer att ta fram en handlingsplan för psykisk ohälsa med konkreta åtgärder.
Ni har sagt att handlingsplanen ska vara klar 2016, vad händer fram tills dess?
– Det vi kommer att göra redan under 2015 är att samla på oss kunskap. Man kan inte ta fram en handlingsplan förrän man gjort grundarbetet och där ingår bland annat den här inventeringen jag nämnde.
Kommer det inte ske några konkreta insatser parallellt med den kunskapsinsamlingen?
– Inom hälso- och sjukvården och psykiatrin finns oändliga behov. Mer pengar behövs men det finns inte realistiska möjligheter att tillföra så mycket pengar att det räcker för att tillgodose alla vårdbehov. Vi måste använda de som redan finns på bästa sätt genom att inventera landstingets resurser på alla plan för att möjliggöra omprioriteringar. Men jag tycker att mer resurser i vården, och psykiatrin i synnerhet, måste till trots det mycket ansträngda ekonomiska läget. Sedan kommer sjukvården aldrig kunna lösa de här problemen på egen hand utan det är jätteviktigt att man bygger upp en samverkan mellan landsting, kommun, försäkringskassan med flera.
Vår granskning visade att avdelningarna i Psykiatrins hus har svårt att samarbeta, hur ska ni lyckas få helt olika myndigheter att samarbeta?
– Det är en jättetuff utmaning men den är helt nödvändig att ta sig an. Jag ser ett ansvar som landstingsråd att bidra till att samverkan ska stärkas genom att exempelvis regelbundet bjuda in till dialog med verksamheterna. När jag tillträder i januari kommer jag att åka runt till alla kommuner och prata med dem om det här utifrån deras perspektiv. En annan konkret sak som vi kommer göra i vår är att se över primärvårdens uppdrag och stärka den så att fler kan få hjälp redan där.
Hur ska ni finansiera den här typen av förstärkningar?
– Jag kan ärligt säga att hälso- och sjukvården samt psykiatrin har näst intill oändliga behov. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man skjuter till. Det som är viktigt är att använda de pengar vi redan har på bästa sätt och det kommer innebära att vi måste göra prioriteringar. Vi kommer att inventera landstingets resurser på alla plan för att kunna göra de prioriteringarna.
Vad vill du säga till de patienter som just nu väntar på vård och näst intill förlorat hoppet?
– Jag beklagar verkligen den situationen i bemärkelsen att sjukvården har misslyckats och jag vill säga till patienterna att inte ge inte upp! Jag kommer att bära med mig det här och göra mitt yttersta för att förebygga den här typen av problem.