Förra veckan berättade ”Jens” om varför han köper sex av kvinnor. I dag får han svar från initiativ-tagarna bakom #intedinhora.
Först kom #metoo. Efter det kom branschuppropen. Tiotusentals kvinnor anslöt sig till slutna facebookgrupper, delade sina berättelser och skrev under på uppropen som senare plockades upp av Sveriges största mediekanaler.
I slutet av förra året kom uppropet från en av samhällets mest utsatta grupper. ”Vi tillhör inte någon gemensam bransch, men har en gemensam utsatthet: prostitution […] Vi är #intedinhora”, står det att läsa i uppropet från november 2017.
Gabriella och Amanda, initiativtagarna till #intedinhora, möttes i Uppsala vid en rättegång där Amanda var en av parterna.
Hon berättar hur allt började, om en av flera vägar in i prostitution och utsatthet.
Amanda är 18 år och bor i Uppsala. I tre års tid har hon åkt fram och tillbaka till Stockholm varje dag. Men nu är det slut på pendlandet. I början av juni tog Amanda på den vita mössan och sprang med sina klasskamrater ut till stolta föräldrar med plakat föreställande pinsamma barnbilder. Hon lyckades ta studenten, trots allt.
Under sina tidiga tonår led Amanda av psykisk ohälsa och skar sig. Hon var en vanlig tonåring som ville festa, bli omtyckt och vara kär. Men hennes känsloliv kom att exploateras av äldre män.
– I efterhand har jag insett att mitt skärande gick över till den här ”internetgrejen”, säger hon och tar med oss på sin resa för att vi ska förstå.
Det började någon gång när Amanda var 14 år. Hon och en kompis ville få tag på alkohol. De hittade en hemsida där män var villiga att köpa ut till dem.
– Men det var liksom underförstått att det skulle krävas något i gengäld, säger Amanda.
Det kom många erbjudanden. Tjejerna gallrade ut de värsta tills de hittade en kille som verkade snäll.
– Han ville bara att vi skulle träffas i en park, där skulle vi titta på när han runkade. Det skrattade vi mest åt. Det tyckte vi bara var patetiskt, berättar Amanda.
Men han drar sig ur. Det är då de träffar ”Jonas”.
Jonas verkade snäll och charmig. Han ville att Amanda och hennes kompis skulle skapa ett Skypekonto för han vill ”se dem”. Själv syntes han aldrig i någon kamera. Tanken var att han ska skriva till Amanda och hennes kompis vad han vill att de ska göra – och att de skulle lyssna. Var för sig, men också en gång tillsammans. Sen ska de få spriten.
– Första gången har jag starka minnesbilder av. Det slutade med att mamma kom hem, säger Amanda.
När ytterdörren slog igen slängde Amanda sig på datorn för att stänga ner skärmen. När hon kom ut från rummet stod mamma i köket och förberedde maten.
– Hon såg på mig och sa att jag såg blek ut.
– Jag kommer ihåg att jag skakade – jättemycket – och kände mig utanför min kropp.
Amanda sa att hon höll på att bli sjuk och gick för att ta en dusch.
– Jag ville som ...tvätta bort det.
Månaderna gick, men alkoholen uteblev. Jonas sköt upp sitt löfte, samtidigt som han blev allt mer krävande.
– Han ville inte ge några pengar, det tyckte han var fel. Han ville att jag skulle vara tillgänglig hela tiden. När han ringde och jag inte kunde svara för att mina småsyskon var i samma rum så blev han arg och nästan hotfull.
Efter ett halvår fick Amanda till slut nog. Hon lämnade Skypesamtalen bakom sig, men de förföljde henne i hennes mardrömmar.
Lagom till att hon började gymnasiet hade allt lugnat ner sig. Hon var 16 år och blev kär.
– Men kärleken var inte besvarad och jag började känna mig helt värdelös. Det är ungefär då som en kompis berättar för mig att hon har en vän som använder sig av Sugardaters. Jag gör ett konto och kommer tillbaka 30 minuter senare och då har jag fått ungefär lika många meddelanden.
Den omedelbara uppvaktningen blev en enorm bekräftelse som gav henne den känsla av värde som den olyckliga kärleken berövat henne. Sugardaters kom att leda till erbjudanden om pengar i utbyte mot sex, och senare samma år till en rättegång där Amanda vittnade mot sin drygt 30 år äldre sexköpare.
I samband med den omständliga rättegången fick Amanda kontakt med Gabriella, en ung kvinna som också har erfarenhet av en rättegång mot sexköpare. Gabriella stöttar Amanda. De har bara varandra att prata med om sina erfarenheter av prostitution – de känner inte till några andra. Det ger dem idén att hösten 2017 starta uppropet #intedinhora. En proteströrelse som så här långt resulterat i flera artiklar, debatter och föreläsningar, som satt strålkastarljuset på de mest utsatta i samhället.
I gårdagens UNT berättade torsken "Jens" om varför han köper sex. Gabriella reagerar starkt på hans berättelse.
– Jag blir arg, men det är också intressant att höra hur en sexköpare tänker. Det påminner om hur mina egna sexköpare resonerade.
Särskilt reagerar hon på att Jens gör skillnad på vad han kallar ”vanliga tjejer” och prostituerade.
– När han är med vad han kallar en ”vanlig tjej” inser han vad han missat! Men den som säljer sig är också en vanlig tjej, det är ju någons dotter och någons vän.
Att den ömsesidiga exploateringen skulle vara ett rättfärdigande för sexindustrin kallar hon för ”urdumt”. Hon menar att den som köper sex har många fler valmöjligheter. För de som säljer är det färre. Traffickingoffren säljer sex för att undvika en än värre bestraffning av sin hallick; de ekonomiskt utsatta gör det för att få mat på bordet, för att undvika att ta barnen ur skolan; och tjejerna som säljer på grund av självskadebeteende har ofta inget annat sätt att hantera ångesten på.
– Den som köper kan komma och gå som han vill. Om man jämför valmöjligheterna så är det ju helt absurt, säger hon.
Att prostituerade hävdar att de säljer sig frivilligt eller till och med är kompis med sin sexköpare är inget ovanligt – det är mer regel än undantag, menar Gabriella.
– Alla säger att de är kompis med sina sexköpare – det är så man säljer sex. Man marknadsför en upplevelse. Efteråt recenserar köparna ”upplevelserna” på sajterna där sexhandeln sker – så du måste låtsas tycka om det. Fattar han inte att de befinner sig i en beroenderelation?
– Om man förstår att man utsätter den här gruppen för dessa övergrepp och vill sluta – varför söker man inte hjälp? Gå till en psykolog. Sex är inte en mänsklig rättighet, säger Gabriella.
Fotnot: Namnen i artikeln är fingerade.