Tobias Smedberg blev politiker för att göra världen bättre och för att betala tillbaka till samhället för en trygg och privilegierad position i tider av ökade klyftor och segregation. Han, som själv säger att han är helt okänd bland Uppsalaborna, ska nu fylla luckan som Vänsterpartiets toppkandidat i Uppsala efter erfarna Ilona Szatmari Waldau.
– Att vara känd har inget egenvärde, men det är viktigt för mig som politiker att vara i kontakt med människor genom företag, organisationer och föreningar och då kan jag bli mer känd.
Vad är den viktigaste frågan i Uppsala just nu?
– Att bygga ett jämlikt Uppsala. En färsk rankning pekar ut Uppsala som en stad med stora inkomstklyftor, och ojämlikheten ökar snabbast i Sverige av alla OECD-länder. Ökad jämlikhet är en mirakelmedicin enligt mig. Med mer jämlikhet ökar välbefinnandet, brottsligheten minskar och livslängden ökar.
Men ni har ju suttit vid makten, i Uppsala och Sverige, medan klyftorna ökat. Är inte ni ansvariga då?
– Ja, de senaste fyra åren. Vi behöver under lång tid investera i samhället och välfärden med fler socialsekreterare, fler undersköterskor och liknande. Vi gör mycket som är bra i Uppsala, men vi behöver mer statligt engagemang. Vi behöver mer och ett högre tempo på investeringar i välfärden. Vi vet heller inte hur det sett ut med fortsatt borgerligt styre, klyftorna hade förmodligen ökat ännu mer.
Vad är det för bra saker ni gjort i Uppsala?
– Exempelvis har vi satsat stort på 700 så kallade extratjänster, som jag tror kommer att ha goda effekter om något år för långvarigt arbetslösa och nyanlända där man kan studera och arbeta samtidigt och få en avtalsenlig lön. Alliansen vill i stället sänka lönerna för unga och nyanlända, och överge den svenska modellen för löner och på så sätt öka klyftorna i samhället.
Hur ser Uppsala ut om 20 år om du får bestämma?
– Uppsala är mindre segregerat och har bostadsområden med mycket mer blandade boendeformer, där vi inte är kunder utan medborgare. I den fysiska miljön har alla grönområden på barnavstånd, som jag kallar det, från sitt boende. Vi har också fler offentliga mötesrum, där vi inte spenderar pengar, utan där människan står i centrum, som här i lekparken där vi är nu. Hit brukar jag gå med mina barn.
En av era profilfrågor är sex timmars arbetsdag. Det har testats i andra kommuner och rapporter säger att det varit kostsamt. Hur ska vi ha råd?
– Det ser bara dyrt ut om man tittar på det enskilda resultatet, men man måste titta bredare och se det som en investering där andra sektorer av samhället i stället tar igen pengar, som vården eller Försäkringskassan. Men vi tror att staten måste skjuta till medel. Det är vår tids stora fråga.
Men många vill kanske jobba mer än sex timmar?
– Jo, men produktiviteten har skjutit i höjden. Genom vårt arbete genererar vi mer i dag än förr och det är dags att någon betalar tillbaka för det. Alternativet vore att vi fick mer pengar för vårt arbete, men då är sex timmars arbetsdag mer hållbart.
Ni har infört heltid som norm i kommunen. Men det har blivit dyrt och skapat problem för personal. Är det en lyckad reform?
– Heltidsnormen har varit efterfrågad inte minst av facket Kommunal. Det är ett sätt att komma tillrätta med ojämlikheter. Vi måste utvärdera hur det har fungerat och följa upp med arbetsmiljöåtgärder, men det är många kvinnor som sliter hårt och dessutom straffas ekonomiskt under arbetslivet och pensionen för ofrivilligt deltidsarbete.
Har ni lyckats åstadkomma något i samarbetet i Uppsala bredvid stora S och MP med en tydlig profilfråga?
– Vi har tagit flera jämlikhetsreformer, det hoppas jag att vi kan tydliggöra för väljarna.
Vad är du missnöjd med efter åren vid makten i Uppsala?
– De ekonomiska kraven på de kommunala verksamheterna har varit tuffa och mjuka värden har fått stå tillbaka. Men vi har nu fått ordning på ekonomin. Jag hade också gärna sett att vi kommit längre när det gäller de som står långt från arbetsmarknaden. Vi vill ju att staten ska investera mer här, men det har vi inte lyckats få igenom hos regeringen.
Hur ska staten ha råd med alla investeringar du talar om för att få igenom er politik?
– Staten kan beskatta rikedom på ett annat sätt och ta in de pengarna i välfärden i stället. Vi har ett klassamhälle i dag, det måste vi erkänna.