– Folk jag möter på stan kallar mig sanningssägaren. Det känns bra, man kan inte gå och ljuga såhär i fake news-tider.
Centerpartiets kommunalråd Stefan Hanna har gjort sig känd som en frispråkig politiker. För sju år sedan blev han rikskänd sedan han bloggat om att klä bidragsfuskare i hyenadräkt och om att den som äter osunt borde betala mer i skatt. Bloggen är i högsta grad levande men har inte skapat några rubriker på flera år.
Har du förändrats?
– Nej, det är nog snarare omvärlden. Man har förstått att vissa frågor är viktiga, som sockerkonsumtionen. Och äntligen har folk börjat våga prata om verklighetsutmaningar som integration och brottslighet. Jag var tidigt ute med att säga att jag ser problem, för jag vill lösa problem när de inte är så stora. Men när du är först och vågar säga känsliga saker får du skit.
Så du har inte blivit noggrannare med vad du skriver och säger?
– Nej, inte medvetet i alla fall. Men att det inte har blivit så mycket angrepp de senaste åren är kanske för att drevet inte lyckades. Jag avgick ju inte. Det är sjukt jobbigt att bli angripen från alla håll, både för en själv och för anhöriga. Jag har blivit ledsen när folk försökt klistra på mig att jag är en dålig medmänniska, för det är jag inte. Jag strävar efter att vara en god medmänniska.
Du har upprepade gånger lyft frågan att Sverige och Uppsala inte kan ta emot fler invandrare än vad som är socialt hållbart. Samtidigt är ditt parti ett av de klart liberalaste partierna vad gäller invandring. Hur mycket centerpartist är du i flyktingfrågan?
– Det är inget som skiljer mig från partiprogrammet. Däremot väljer olika personer att fokusera mer eller mindre på dess innehåll. Vissa centerpartister vill inte se volymperspektivet på integrationsutmaningen, men det gör jag. Anledningen till att jag ville ge mig in i politiken var en oro för att vi inte kommer att säkerställa en hög lägstanivå på välfärden för alla medborgare och att vi tappar konkurrenskraft. Vi behöver mer arbetskraftsinvandring.
Vilken är den viktigaste frågan i Uppsala i dag?
– Tveklöst stadsbyggnadsfrågorna. Vi växer så det knakar, vilket sätter enorm press på allt annat så som skola, vård, äldreomsorg, trafik. Den här takten är inte hållbar.
Men det behövs ju mycket nya bostäder?
– Ja, men utbyggnaden måste ske i hållbar takt. Vi måste säkerställa att barn och unga får en bra grund, vi kan inte fortsätta fylla på skolorna som nu. Vi måste kunna ge sjukvård åt alla. Att bygga skolor och äldreboenden är inte gratis, redan i dag har Uppsala en skuld på över 16 miljarder. Vi i Centern vill se en varsammare utbyggnad av Uppsala stad och parallellt särskilt satsa på kransorterna Vänge, Vattholma, Björklinge och Almunge.
Ett argument för att bygga tätare i Uppsala är att det blir miljövänligare eftersom folk slipper ta bilen överallt?
– Vi vill förtäta, men inte för hårt. Vi vill också satsa på bättre service och infrastruktur för kransorterna med bra pendlarparkeringar så att människor kan ställa bilen utanför Uppsala och ta bussen in.
Kommer folk verkligen att göra det?
– Ja det tror jag, redan nu är det ju en trafikinfarkt i Uppsala och det kommer bara att bli värre. Sedan ska det ju vara grönt och attraktivt i Uppsala också. Ska vi alltid bo i en byggarbetsplats? Man hinner ju dö innan man får lite lugn och ro.
Hur ser Uppsala ut om 20 år om du får bestämma?
– För det första har Uppsalabor i olika stadsdelar fortfarande rimligt nära till gröna rekreationsområden tack vare en hållbar stadsbyggnadsutveckling. För det andra är Uppsala en trygg och attraktiv plats för äldre, med mycket aktiviteter. Det är viktigt inte bara för att folk ska trivas, utan också för att vi ska hålla oss friska. Och om äldre känner sig trygga och kan vara ute på stan eller promenera i Stadsträdgården en kväll vågar andra grupper också det. För det tredje har vi en bättre integration, vi har tagit itu med gängkriminalitet och fått upp skolresultaten.
Vad är bäst med Uppsala?
– Människorna. Jag har bott på många platser i världen men Uppsala är bäst, jag känner många här och har sammanhang jag trivs i. Jag är uppvuxen i Uppsala, men har delvis palestinsk bakgrund. Min farfar var palestinier, min farmor armenier och pappa invandrade till Sverige. På mammas sida är vi bland annat valloner. En salig blandning.
Sämst med Uppsala då?
– Framkomligheten, på grund av alla markarbeten och byggarbeten. Och det kommer att bli ännu värre framöver, med allt som är inplanerat.