Anne-Marie Wedjesjö, Riksförbundet Attention i Uppsala, kommer att skicka organisationens synpunkter till Östhammars kommun.
– Det här är en metod som går ut på att skolpersonalen ska ha makt över eleverna och sättet att arbeta på sprider rädsla snarare än trygghet, säger Anne-Marie Wedjesjö.
Hon har arbetat som specialpedagog och är engagerad i Attention, ett förbund som sprider kunskap och driver opinion om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).
– Jag anser att det är problematiskt och vittnar om en människosyn som inte är så trevlig.
Just barn med npf-diagnoser far illa av Skolkonsulternas metoder, menar hon och tar några exempel.
– Vi har exempelvis barn med autism, som inte står ut med beröring. Att då bli fasthållen för att lugna ner sig skapar det rakt motsatta. De kan få panik och bli aggressiva.
Anne-Marie Wedjesjö menar att man måste skapa relationer i skolan för att det ska bli en trygg plats.
I debatten om Skolkonsulterna finns det två tydliga läger. Å ena sidan de som förespråkar tuffare tag och vill ge lärarna mer makt i klassrummet, och de som hellre lyfter fram lågaffektivt bemötande (se faktaruta) som en bra väg att gå för att hantera utåtagerande elever.
Men Anne-Marie Wedjesjö menar att det inte är så svart och vitt i verkligheten.
– De som hånar lågaffektivt bemötande säger att det inte sätts några gränser, att barnen får agera hur de vill. Men det är inte sant, klart det sätts gränser, men inte på samma sätt. Man ska försöka få barn och unga att förstå vad det är som är tokigt, inte bara tvinga dem till ett beteende. Det skapar bara ett lydnadssamhälle, säger hon.
Anne-Marie Wedjesjö har läst på om Skolkonsulternas metoder och menar att fasthållningen är särskilt problematisk.
– Susanne Norman menar att det inte är fasthållning de ägnar sig åt utan att de "håller i". Det är ju intressant, vad är skillnaden för det barn som någon håller i? De upplever, menar jag, att de är fasthållna. Skillnaden är luddig, säger hon.
Att flera kommuner, däribland Östhammar, nu vill satsa på Skolkonsulternas metod tycker hon verkar vara ogenomtänkt och desperat.
– Jag kan förstå att kommuner med stora problem inom skolan tycker att detta verkar vara en bra metod. I en bok som Skolkonsulterna skrivit lyfter de sig själva som hjältarna som räddar skolan, men ingenstans finns ordet pedagogik nämnt. De säger också att de fått tillbaka alla hemmasittare till skolan, men det undrar jag om det stämmer.
Lärarens makt i klassrummet har lyfts som viktig i samband med Skolkonsulternas arbete. Men de som jobbar med barn med npf-diagnoser menar att man istället ska fokusera på trygghet.
– Har de som beslutar i Östhammar och andra kommuner verkligen läst boken eller har de bara lyssnat på Skolkonsulternas föredrag?
Anne-Marie Wedjesjö efterfrågar en granskning av Skolkonsulternas metod och menar att den saknar vetenskaplig grund.
– Det är självklart att det ska finnas ett underlag, sen kan man tycka olika. Om man tittar på den ifrågasatta metoden med lågaffektivt bemötande finns det faktiskt forskning som visar att elever med npf klarar sig bättre med den metoden. Vi som jobbar i skolan måste vara den vuxne i rummet, när någon blir upprörd, och ingenting blir bättre av att eleverna är rädda, säger hon.
Riksförbundet Attentions lokalavdelning i Uppsala kommer att, tillsammans med Föreningen Autism, skriva till utbildningsnämnden i Östhammar.
– Vi vill försöka förklara vad deras beslut innebär och vad det kan få för konsekvenser.