Det finska inbördeskriget under 1918 har kallats många olika saker men de flesta kan nog enas om dess brutalitet. Det drygt fyra månader långa kriget skördade cirka 40 000 människoliv i ett Finland som precis förklarat sin självständighet från Ryssland. Hans Raab, koordinator för den finskspråkiga minoriteten i Östhammars kommun, höll föredrag om kriget för cirka 80 personer på Kulturhuset Storbrunn.

– Det är ett extremt viktigt ämne och kanske just med tanke på att det finns så många människor i Sverige med finska rötter. Jag är förvånad och tagen över att de kom så många, säger Hans Raab.

Föredraget berörde allt i från krigets fasor, den vita och den röda sidans olikheter till bakgrund och vad man säger om kriget i dag. Kören Vellamo från Norrtälje med Kajsa Ekdahl i spetsen sjöng sånger under kvällen och avslutade med en försonande vals där publiken stämde in.

– Feedbacken från åhörarna har varit otroligt positiv, säger Hans Raab.

Finland, strax innan kriget bröt ut, präglades av sociala orättvisor. Kriget utkämpades av två sidor, de ”röda” och de ”vita”. Majoriteten av dödsoffren, cirka 33 000, återfanns bland de röda, socialisterna som fick stöd av Ryssland. De vita fick stöd av Tyskland och i viss mån även Sverige. De vita gick segrande ur kriget, som skulle visa sig bli ett infekterat sår bland den finländska befolkningen i årtionden framöver. Konflikten ägde rum mellan den 27 januari och 15 maj.