Kärnkraftsövningen Havsörn 2019 är igång sedan ett par veckor tillbaka. Under torsdagens moment evakuerades runt 100 frivilliga från Gräsö som en del av dagens omfattande övning. Kustbevakning och polis var bara två av organisationerna på plats. Helikoptrar flög över området, båtar rörde sig på havet och polis sökte efter de som ”lämnats” kvar på ön.
Hans och Annalena hade endast fått information om att de ska vara beredda från klockan 07.00 på torsdagen. Mer än så visste de inte, bara att de skulle stanna hemma och vänta på att bli evakuerade. Scenariot var som följande: Någon form av krissituation har ägt rum på Forsmark och Gräsö är redan tömt på människor, men kvar finns ett mindre antal människor som inte kan ta sig tillbaka till fastlandet för egen maskin. De frivilliga Hans och Annalena var två av dem.
– Vi tyckte det lät väldigt spännande att få se hur det går till, säger Annalena Aleblad, pensionär och fastboende på ön tillsammans med Hans.
Trots en lång väntan låg ändå spänningen i luften. Dock var det något förvånande att de fick ta sig ner till hamnen med egen bil.
– Det kändes ju inte riktigt som att det har fungerat som det ska, säger Hans Aleblad och syftar på att de fick ta sig ner till hamnen själva.
Polis Mikael Wälitalo, platschef för evakueringen på Gräsö, tog emot de som skulle evakueras med varm hand trots att det blåste isande oktobervindar.
Hur går det?
– Det går enligt plan. Vi har ju "spelet" att förhålla oss till, samtidigt som det rör sig civila i området. Men vi har kontroll på gruppen och våra patruller söker rätt på folk, säger han.
Annalena och Hans tog sig ombord på den gula UL-bussen som skulle ta dem till fastlandet. Bussen tog en tur runt Gräsö och samlade upp fler frivilliga. Färjan stod tålmodigt och väntande tills bussen anlänt. Väl på fastlandet samlades de frivilliga i Sven-personhallen i Öregrund. Här bjöds det på fika och information. En enkät om hela upplevelsen skulle också fyllas i syfte att utvärdera evakueringen.
Hur var upplevelsen?
– Lite virrigt ändå, men man får hoppas att de lär sig något i alla fall, säger Annalena Aleblad.
Är ni någonsin oroliga för att det ska hända något?
– Nej det är vi verkligen inte, då ska man nog inte bo på den här ön, säger de båda instämmande.