Vrak kan vara miljöbomber
Sjöfartsverket påbörjar nu en inventering kring Sveriges kuster av vrak som kan utgöra en miljörisk. Längs Upplandskusten förväntar de sig att hitta många tickande miljöbomber. Att sanera vraken är dyrt och resurserna kommer bara att räcka till de mest akuta objekten.
bilder som jag fick från Bengt-Åke på sjöfartsverket (se mitt andra mail). / Erika
Foto: Sjöfartsverket
Hur såg de ut?
- Cedrik sjönk 1910 men är i oerhört bra skick. Antagligen är det ingen större fara med det fartyget. Hon kanske håller i femtio år till. Även Vesta är i bra skick. Vi tror att just de här fartygen var koleldade och därför antagligen inte utgör något större miljöhot, men de borde innehålla någon form av drivmedel, säger Bengt-Åke Larsson.
Det är när vraken börjar läcka som det blir problem. Temperaturen på havsbotten gör som tur är att nedbrytningen går långsamt. Hög salthalt påskyndar processen och västerhavet är därför mer aggressivt mot vraken. Samtidigt är Östersjön ett känsligare hav och läckande vrak kan ställa till med stora problem för den redan stressade floran och faunan.
Längs hela Upplandskusten finns många vrak eftersom det under lång tid varit starkt trafikerade farvatten. Dessutom finns gott om grundbankar där många fartyg gått på grund.
- Många av vraken sjönk under första och andra världskriget. En fördel med det är att oljan då var ransonerad så fartygen hade minimal mängd olja med sig, säger Bengt-Åke Larsson.
Ett känt vrak utanför Gräsö är Mundogas. UNT har tidigare rapporterat att hennes ammoniakfyllda tankar tycks vara på väg att lossna.
- Mundogas har jag inte tittat närmare på. Däremot känner jag till en pråm med ammoniak som sjönk för bara några år sedan. Ammoniak är inte så roligt men eftersom det sjönk så pass nyss kommer det antagligen att hamna långt ner på listan, säger Bengt-Åke Larsson.
Projektet är uppdelat i tre delar. Först ska man sammanställa den information som finns, det ska vara klart i oktober. Sedan ska de högst prioriterade objekten väljas ut och till slut ska de mest akuta miljöhoten åtgärdas. Slutrapporten ska lämnas in till regeringen i januari 2011.
Det finns redan en databas med ungefär 3 000 registrerade vrak. Men kunskapen om vad som finns i vraken och vilken risk de utgör är för dålig. Dessutom behövs information om hur snabbt vraken bryts ner och när kan de tänkas börja läcka.
När man bestämmer vilka vrak som ska saneras kommer hänsyn att tas till hur värdefullt området är ur miljösynpunkt. Den marina miljön utanför Gräsö är känd som ett särskilt värdefullt område som därför borde prioriteras.
För att få fram så mycket information som möjligt kommer Sjöfartsverket att samarbeta med myndigheter som Försvarsmakten, Transportstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Kustbevakningen. Dessutom kommer de att kontakta alla länsstyrelser. Allmänheten uppmanas att berätta vad de vet och man har gått ut med information till olika föreningar som kan vara behjälpliga, till exempel Sportdykarna.
Den slutgiltiga listan kommer att innehålla ungefär 25-50 vrak som det ska göras något åt. Ett problem är att saneringsåtgärder är så dyra. Det kan kosta mellan fem och femtio miljoner beroende bland annat på djupet och på vilken utrustning som behövs.
- Helst vill vi hitta så mycket information som möjligt utan att behöva dyka ner till vraken. Ofta kan en ritning ge viktig information och till exempel berätta var miljöfarlig last har förvarats, säger Bengt-Åke Larsson.
I Norge finns ett skräckexempel där en sanering kostade över en miljard. Vraket innehöll kvicksilver och de tvingades bygga en ny platå till havs för att kunna ta upp den farliga lasten.
Med hjälp av Sjöfartsverkets inventering hoppas man kunna satsa pengarna där de gör störst nytta.
Så jobbar vi med nyheter