I bilen på väg från bygdegården i Ramhäll till skogen åt Morkarlahållet får jag en pratstund med två verkliga svampexperter. Harriet Meyerson kan det mesta som är värt att veta om skogens hemligheter och farligheter och Ulf Hellgren har plockat svamp i 65 år.
– Det var min mamma som lärde mig att plocka svamp, säger Ulf som hållit studiecirklar i ämnet i både Alunda och Morkarla. Det är också han som förberett exkursionen genom att ge sig ut och rekognosera.
Harriet Meyerson fick också de första svampkunskaperna från sin mamma. Sedan har hon utbildat sig till svampkonsulent och i jobbet som miljö- och hälsoskyddsinspektör på Uppsala kommun hade hon en hel del att göra med svampplockare.
– Varje måndag kom det in folk med sina proppfulla svampkorgar för att få skörden bedömd. Ibland hände det att det mesta fick åka i soppåsen, säger hon.
Ändå tycker både hon och Ulf Hellgren att folk i allmänhet är lite för fega i svampskogen.
– Även om folk är mer intresserade nu så är det mest kantareller de får med sig hem, säger Harriet.
Via en nedlagd banvall når vi skogen som Ulf valt ut. Deltagarna behöver inte gå länge i den till en början ganska snåriga skogen innan de kan stoppa ned de första kantarellerna i sina korgar. När vi når mer låglänt våtmark dyker en av de bästa höstsvamparna upp. Den kan vara svår att upptäcka från ovan men om man tittar från sidan blottar sig den färggranna foten.
– Det här är en gulröd trumpetsvamp. Jag tycker att det är en av de bästa kryddsvamparna, säger Ulf och snart har alla några exemplar i sin ägo.
Det är trumpetsvampen och trattkantarellen, som börjat ta sig på allvar nu, som kan rädda en ganska dålig svampsäsong till följd av brist på nederbörd i augusti. Men Ulf hann i varje fall plocka en hel del gula kantareller innan torkan slog till.
– Jag har ett ställe där jag brukar få ihop runt hundra liter kantareller varje år. Men var det ligger tänker jag inte berätta i dag, säger han.
Han lotsar oss vidare genom skogen och samlar gruppen för livsviktig information. I handen har han en trattkantarell och en spindelskivling. Inte mycket skiljer dem åt i utseende.
– Det förrädiska är att de ofta växer på samma ställe. Men spindelskivlingen är en av våra fyra dödliga svampar så därför måste man vara extra noga vid rensningen, annars kan det gå riktigt illa.
Efter den lektionen vänder gruppen tillbaka med halvfulla svampkorgar. Fika lockar innan de ska ut på en ny tur i en annan skog.