Linda Berglund var i fjol så rädd att bli attackerad av vildsvinen att hon alltid tog bilen mellan huset och stallet – en sträcka på 70 meter. Vildsvinen kom till hennes gård vid Kolarmoraån i stort sett varje kväll och bökade upp både gräsmatta och planteringar i jakt på föda. Den uppfrästa gräsmattan vittnar om att djuren gått ända fram till husväggen. Rötterna till ett blomsterträd ser också ut att ha farit illa av vildsvinens framfart.
– Som mest såg jag åtta-nio stycken vildsvin på samma gång. Hunden vågade jag inte ta ut och rasta förra sommaren, vi åkte iväg till Gimo för promenad i stället, berättar Linda Berglund.
Nu planerar hon att sätta upp elstängsel runt gården. Hon hoppas slippa att lämna in gräsklipparen på lagning två gånger i år som hon fick göra i fjol.
– Alla djur har rätt att finnas och jag kan acceptera att få något förstört ibland. Men inte så här, säger hon.
Hargshamnsbon Anders Rubin - som redan har elstängsel runt sin trädgård - är så arg att hans röst ekar mellan husen. Han kallar den nuvarande ordningen med laglig stödutfodring och lågt jakttryck för ”stoppa huvudet i sanden och hoppas att det går över”-synsätt.
– Det är för stora kullar som överlever. Regeringen kan inte överlåta åt mig som samhällsmedborgare att lösa statens uppgift. Det måste finnas en politisk vilja centralt.
Enligt statistik från Nationella viltolycksrådet har antalet trafikolyckor med vildsvin i Uppsala län ökat med 287 procent från år 2010 till 2014. Det totala antalet viltolyckor har samtidigt varit oförändrat.
Lars Plahn som är vilthandläggare på länsstyrelsen säger att vildsvinen rör sig allt närmare tätorterna i takt med att stammen växer. Länsstyrelsen håller just nu på att uppgradera sin förvaltningsplan för vildsvin och vill ha en samordning med älgskötselområdena i länet.
– Vi ser att vildsvinen kommer närmare tätorterna och på sikt kommer vi att behöva hantera dem i tätorterna också. Det blir en stor utmaning framöver, säger Lars Plahn som menar att ansvaret vilar tungt på markägare och jägare att tillsammans skapa en långsiktig hållbar förvaltning.
– Vildsvinsjakt är arbetskrävande, ändå finns det gott om intresserade jägare som erbjuder sig att hjälpa till. Men det har visat sig att markägare vill ha ersättning. Det är lite märkligt i sammanhanget om det verkligen är svåra problem.
Christer Pettersson på Naturvårdsverket har jobbat med viltförvaltningsfrågor i över 30 år, och bland annat tagit fram en nationell förvaltningsplan år 2010 för vildsvinsstammen. Grisarna har en hög reproduktionsförmåga och stammen har trots omfattande jakt fördubblats på tre år. En bidragande orsak är jägarnas stödutfodring som sker året runt, helt lagligt.
– Vildsvinens tillväxt och populationstäthet kommer i första hand att påverka jordbruket och trafiken. Det innebär att man måste ha särskilda möjligheter att skydda sig och hantera grödan, säger Christer Pettersson.
Han är en av experterna som tagit fram den SOU med nummer 2014:54 som landade på regeringens bord i fjol. Förbud mot stödutfodring under vegetationsperioden, möjlighet för länsstyrelsen att besluta om utfodringsstopp året runt i drabbade områden, och förenklade regler kring kameraövervakning för åteljakt föreslås bland annat.
– Frågan ligger på regeringens bord. Vi får avvakta, säger Christer Pettersson.
UNT har sökt landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, som inte velat ge någon intervju. Hans pressekreterare låter hälsa att "ministern är medveten om vildsvinsstammens utveckling och avsikten är att återkomma i frågan under året."