Vallonerna bosatte sig i Österbybruk redan på 1600-talet men för Marianne Sparrman dröjde det fram till 1976 innan hon flyttade dit. Men det allra första mötet med bruket kom långt innan hon flyttade till norra Uppland och hon minns det fortfarande.
– Jag hade hört talas om bruket och kommer ihåg att vi åkte förbi med bilen. Vi stannade vid dammen och tittade upp mot herrgården och det var otroligt vackert.
Hon växte upp i den värmländska staden Filipstad men flyttade senare till Uppsala för att studera, kemi och biokemi. Efter ett par år fick hennes man jobb på järnbruket i Österbybruk och då bestämde de sig för att flytta dit. En tjänstebostad ingick i jobbet och låg bara ett stenkast från den stora gula herrgården och även ett stenkast från brukskontoret där Marianne Sparrman i dag har sin arbetsplats. Under åren pendlade hon dagligen till Uppsala där hon arbetade på universitetet och på dåvarande Pharmacia.
När hon väl var hemma så reflekterade hon inte speciellt mycket över omgivningen eller historien kring bruken. Hon kände att hon inte hade tiden att engagera sig men kallar det ändå för ett intresse på håll, eftersom hon i grunden alltid haft ett intresse för hembygd.
– Man blir nog lite hemmablind. Man tar förgivet att bruken alltid funnits och kommer alltid finnas där.
När hon fyllde 63 år bestämde hon sig för att gå i pension och strax därefter kom en granne och höll upp en lapp framför hennes ansikte. På lappen stod det att man kunde utbilda sig till guide på vallonbruken. ”Det här är väl något för dig, Marianne!” sa grannen och det höll Marianne Sparrman med om. Efter utbildningen var hon helt fascinerad och såg bruken och deras historia med helt andra ögon.
– De har ju betytt så mycket för Sverige historiskt. Det var något man ville visa upp och när kungen fick gäster så var det ofta till bruken han tog sina gäster.
Marianne Sparrman blev suppleant i styrelsen för Vallonbruk i Uppland och frågade vad hon kunde göra i föreningen för att hjälpa till. När ordföranden senare drog sig tillbaka tyckte styrelsen att Marianne Sparrman skulle inta positionen. Nu kan hon mycket om bruken och berättar ivrigt om allt vi ser medan vi går kring herrgården och smedjan.
Hon känner att Österbybruk har förändrats den senaste tiden, inte minst på grund av att Dannemora gruva åter tagits i drift.
– Det är en häftig känsla att bo här nu. Gruvan har gjort att hela bygden har genomgått en pånyttfödelse. Det märks att det händer mycket och det ger ju ett uppsving för vallonbruken.
Vallonbruk i Uppland bestämde för ett år sedan att man skulle anordna en vallonbruksvecka med anledning av att föreningen fyller 15 år. Under veckan som inleds i morgon, lördag, kommer massor av aktiviteter pågå på samtliga bruk i Uppland med utställningar, uppträdanden och visningar. Marianne Sparrman själv ser särskilt fram emot är att få träffa den delegation som kommer från Vallonien i Belgien.
– Det har pratats ganska länge om att de skulle komma hit och nu kunde det sammanfalla med vallonbruksveckan och det känns ju jätteroligt.
Under veckan kommer också den kör Marianne Sparrman leder att ha ett framförande. Hon beskriver det som en musikalisk resa från gruvan till midsommar på herrgården.
– Det känns viktigt för mig att tänka på att bruken var ju framför allt något man levde i. Det är något helt annat än bara byggnader.
Det har varit ett hektiskt och händelserikt första år för Marianne Sparrman som ordförande för Vallonbruk i Uppland. Nu under veckan ska hon passa på att njuta.