Vargskytt fick samhällstjänst

Henrik Manfredsson och hans advokat har hela tiden hänvisat till den omtalade paragraf 28 i jaktförordningen. Där sägs att ägaren till tamdjur har rätt att utöva skyddsjakt om vargen angripit och skadat ett djur och är på väg att göra ett nytt angrepp. Men det sägs också i lagen att detta måste ske i omedelbar anslutning till angreppet. Och så var det inte i det här fallet enligt Högsta domstolen:
"När Henrik Manfredsson dödade vargen hade emellertid cirka 10 minuter förflutit från angreppet på grannens tamdjur och vargen hade förflyttat sig cirka 500 meter från platsen för detta. Dödandet av vargen kan under sådana förhållanden inte anses ha skett "i omedelbar anslutning till angreppet", står det att läsa i domskälen.
Därmed anses förutsättningarna för rätt till skyddsjakt på enskilds initiativ inte vara uppfyllda.

Lagändring
Högsta domstolens dom mot Henrik Manfredsson är prejudicerande och lär väcka krav på en ändring av lagstiftningen i det här fallet. En översyn av paragraf 28 har redan påbörjats och det finns ett förslag om att ändra ordalydelsen så att en tamägare slipper vänta på att ett första angrepp har skett.

Omständigheter
I normala fall skulle grovt jaktbrott ha gett en påföljd på sex månaders fängelse. Men i Norrbodafallet anses det ha funnits förmildrande omständigheter.
Högsta domstolen konstaterar att Henrik Manfredsson sköt vargen för att skydda sina djur. Han var vid det tillfället inte medveten om hur lagstiftningen var formulerad utan trodde att han gjorde rätt. Och även om hans villfarelse inte var vad domstolen kallar "uppenbart ursäktlig" så tar man hänsyn till detta för bedömningen av straffet.
Straffet sänktes därför till fyra månaders fängelse och omvandlades till villkorlig dom i form av samhällstjänst.