Där inne är stämningen avslappnad och behaglig. Ett antal personer sitter i soffgruppen och några andra vid borden i det rymliga vardagsrummet kombinerat som matsal och fikarum.
– Du kommer lämpligt, RSMH Vallonerna firar tjugo år i år som lokalförening, säger Anna-Karin Ericsson som är ordförande för distriktet RSMH i Uppsala län.
Osökt kommer hon och Barbro Andersson som sitter bredvid och som är ordförande och arbetsledare för RSMH Vallonerna in på att föreningen lever ett rätt så anonymt liv i Gimo.
– Många känner inte till oss och vet framför allt inte vad vi ägnar oss åt för verksamhet. Och träffar jag någon och man nämner RSMH har de ingen aning om vad det står för, säger Barbro och bokstaverar bokstav för bokstav och förklarar vad bokstavskombinationen står för:
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa.
Lokalen som föreningen har sin verksamhet i är öppen dagtid på vardagar.
Hit kan vem som helst komma, men för att få deltaga i föreningens olika aktiviteter behöver man vara medlem. Vallonera har i dag ett 50-tal medlemmar.
– Vi riktar in vår verksamhet på personer som mår dåligt, som har psykiska funktionshinder. Men det finns många skäl till att man kommer hit. Pensionärer som är ensamma, personer som förlorat jobbet eller är sjuka. Vi vill bryta isoleringen för alla som mår dåligt och jobba för att alla ska må bättre och leva ett friskare liv, säger Barbro Andersson och tycker vi ska vara ödmjuka inför livet:
– Marginalerna i livet är så små. Vem som helst kan hamna i situationer som gör att man mår psykiskt dåligt, vid separationer, när man förlorar jobbet, eller blir sjuk eller av många andra skäl.
RSMH Vallonerna gör resor, har cirklar, lagar mat, serverar kaffe, har bingo för pensionärer och medlemmar samt skivor till kaffet, för att bara nämna n.ågot.
– För oss är det viktigt att både personal och medlemmar trivs och har något meningsfullt att göra, säger Barbro.
Vallonerna har fyra anställda; Sara Flood, Jane Engberg, Peter Törnqvist och Sandra Gumse. På frågan varför de valt det här jobbet är svaren rätt så samstämmiga:
– Jag har alltid tyckt om att jobba med och för människor, börjar Jane och då fyller Sara på:
– Jag jobbade på Café Lärkbacken i Gimo och hörde talas om att det fanns en tjänst ledig. Jag tvekade inte att söka eftersom jag också älskar att jobba med människor.
Peter jobbade på idrottsgården i Gimo, men blev sjukskriven. När han kom igen efter sjukskrivningen öppnades en möjlighet att jobba på Vallonerna.
– Jag får en inre tillfredställelse när jag går hem på dagarna att veta att vi bryter isoleringen för de som besöker oss. Det känns också meningsfullt att vara med i den fina gemenskap som finns här mellan personal och medlemmarna - och att få lära känna nya människor.
En av medlemmarna den här dagen är en man som ofta besöker Vallonernas lokal. Han förklarar vad han får ut av verksamheten:
– Jag känner mig lyckligare av att vara här. För mig är det ett sätt att bryta isoleringen. Hade jag inte den här gemenskapen skulle jag sitta och stirra in i fyra väggar hemma.
Barbro Andersson vill gärna nå ut till allmänheten om att RSMH Vallonerna finns i Gimo och att de är till för alla som tycker att livet känns jobbigt.
Och då påpekar Anna-Karin Ericsson att det måste stå i artikeln att RSMH Vallonerna sitter med i en rad olika nämnder och arbetsgrupper som är sammansatta av politiker och tjänstemän från exempelvis kommun och landsting.
– I det arbetet gör vi allt vi kan för att påverka vår situation. Vi har ett fint stöd av Östhammars kommun, skriv det, säger hon.