Utestängs från bouletävlingar

När årets seriespel började närma sig ville Inge-Britt anmäla sig själv och Roland till matcherna. Men det här året tog det stopp. Klubben ansåg inte att Roland hade orken att delta längre och menade att han och hustrun inte tränat tillräckligt. När Inge-Britt insisterade kommenterade en av föreningens medlemmar med frågan: Men är han frisk nu då?
– Jag blev så förbannad och ledsen. Alzheimer är inget man tillfrisknar från, det försvinner inte bara, säger Inge-Britt Olsson.

För tre år sedan fick Roland diagnosen alzheimers sjukdom. Sjukdomen hade legat latent i kroppen under en längre tid och det var först efter några år som paret märkte en skillnad i Rolands välmående. Närminnet och talförmågan påverkades och livet förändrades. Den tid som tidigare lagts på bouleträning gick nu till rehabilitering, och paret tillbringade allt mer tid i hemmet. Men Roland Olsson var fortfarande kapabel att spela och boulen blev en viktig del i den egna friskvården.
– Jag kan inte rå för vad som händer i min kropp. Jag kan inte spela på samma sätt som förr men jag vill känna mig välkommen. Just nu är jag inte det, säger han.

Roland Olsson började spela boule för snart tjugo år sedan. Han och några vänner byggde själva de banor där bouleklubben SPF Rospiggen tränar under veckorna. Nu har han inte besökt banan på flera veckor.
– Vi har förlorat ett fritidsintresse. Det är bedrövligt, det här ska vara en fritidsaktivitet men nu känns det som att man försöker toppa lagen, säger Inge-Britt Olsson.

I SPF Rospiggen ser man annorlunda på historien. Inga-Lill Persson är lagledare för ett av lagen. Hon menar att paret inte deltagit vid träningarna och att de därför inte kan vara med under årets serietävlingar.
– Det är som inom vilken idrott som helst, man måste träna, säger hon.
Det här har inte att göra med att Roland har alzheimer?
– I viss mån, vi bedömer att Roland kanske inte klarar av att spela i serien och det finns de som tränat mycket mer. De går före.

Är de välkomna?
– Ja, på träningarna är de självklart välkomna. Men jag kan inte välja dem före personer som tränat hela säsongen.
Inge-Britt Olsson känner sig nedslagen.
– Har vi varit med alla år vill vi vara med nu också, det är väl inte så konstigt? Det är väl inte OS eller VM vi ska spela? Vi är pensionärer och alla borde vara välkomna. Tyvärr så är det inte så, säger hon.