Just denna stuga saknar helt täckning. "Men den kan vara attraktiv ändå, för det finns ju människor som vill slippa internet", säger Kerstin Söderberg.
När Kerstin Söderberg ska ta betalt för glassen är det bra om inte någon av gästerna på ön försöker ladda ner en ljudbok samtidigt. Kassan, bokningssystemet, mejlen, bokföringen, bastun – allt är internetbaserat. Men sedan Telia klippte kopparledningen och gjorde ADSL obrukbart får Rävstens stugby förlita sig på mobilt bredband med förstärkt antenn.
– Det är viktigt att allt som har med bokningssystemet fungerar utan avbrott. Sen finns det ju irritationsmoment i form av videomöten, där seg uppkoppling inte gör det enklare. I dag åker jag helst in till fastlandet om jag vet att jag ska ha ett viktigt möte, säger Kerstin Söderberg.
Hon har hämtat mig med passbåten, en träbåt som rymmer max 12 personer. Förra året fick den jobba. Det var det bästa året sedan Kerstin och hennes familj tog över arrendet på Rävsten 2014. Kommande säsong ser också mycket lovande ut.
Ön och stugbyn är väl lämpad för pandemitider. Här är det långt mellan husen och nära till naturen. Många vill jobba på distans och det spås hålla i sig. Varför inte förena nytta med nöje? Men det kräver förstås snabbt och uthålligt bredband.
– Här finns definitivt en utvecklingspotential. Jag läste nyligen en trendspaning i besöksnäringen som sa att gästernas preferenser skiftat. Önskan om bra internet har gått om kravet på bra sängar, säger Kerstin Söderberg.
Vi knallar runt bland stugorna på ön. Kerstin Söderberg och hennes familj, som består av maken Thomas Rosen och fyra barn i åldrarna 14-7 år har tillbringat sommarhalvåret här de senaste åtta åren. För Kerstin är säsongen förstås längre än så. I mars blev hon oplanerat kvar på ön sedan isläget gjort det omöjligt att ta sig i land.
– Då var det tur att jag hade mat i frysen, säger hon.
Livet på Rävsten är i stort sett ett privilegium tycker Kerstin Söderberg.
– Jag får jobba både med huvudet och kroppen, oslagbart.
Nu när våren kommit är Sjöbodfjärden öppen. Annat var det i mars, då blev Kerstin Söderberg kvar på ön. "Då var det tur att jag hade mat i frysen", säger hon med glimten i ögat.
Vinterhalvåret tillbringar hon med att förkovra sig på alla möjliga vis. Också det via internet, men det kräver bra bredband så det får hon göra hemma på fastlandet.
– Jag läser distanskurser. Det har blivit en del. Ekonomi, projektledning, handelsrätt och, eftersom jag är bondunge och biolog, fårskötsel.
Det går får och kor på ön sommartid och de måste ju hållas koll på, konstaterar hon och tänder i kaminen för att välkomna första gästen på ön inför helgen.