Valet 2022
Tre medlemmar i Anhörigföreningen i Östhammars kommun har samlats för att prata om sin frustration över äldreomsorgen. De dricker kaffe och äter nötkolakaka i Ulf Ehlins uterum i villan i Östhammar.
Ulf är ordförande i föreningen och har i sitt yrkesverksamma liv arbetat med vattenfrågor såväl i Sverige som internationellt. Hans hustru bor på demensboendet Edsvägen.
Birgitta Johnsen har ett förflutet som logoped och chef inom vård och rehabilitering i Uppsala och i Gävle. Hon har sin man på äldreboendet Edsvägen.
Ulla Nordén har en bakgrund som undersköterska inom psykiatrin och är beroende av hemtjänst flera gånger per dag för att kunna sköta sin multisjuke make.
De är alla tre noga med att poängtera en sak innan de sätter fart på diskussionen:
– De som arbetar i äldrevården är bra människor, de flesta visar stor kärlek och omtanke för de människor de vårdar. Det är inte personalen det är fel på, utan organisationen.
Med det sagt vill de tre se ändring.
De vittnar om en tystnadskultur som brett ut sig och som verkar svår att rucka på. Och om chefer i olika led som har svårt att se synpunkter från anhöriga som en möjlighet till förbättringar. Om stressad personal som skulle vilja göra mer om tid fanns. Om missförhållanden i vården som kommer sig av att organisationen haltar.
Ulla Nordén tycker att det saknas kontinuitet och det upplevs som otryggt.
– Det kommer ständigt ny personal, man hinner inte knyta an. Och de har inte alltid bilden klar för sig. Jag kan komma hem och hitta min man framför en orörd tallrik mat och medicin som tagits fram men ej givits, säger hon.
– Var är kommunikationen i ledet från cheferna till golvet?
Tystnadskulturen är ett kapitel för sig. Anhörigföreningens styrelse får ofta samtal från anhöriga som berättar om missförhållanden, men inte vågar säga vad de heter. De är rädda för att det ska drabba deras nära och kära.
Birgitta Johnsen menar att alla parter vinner på att ha en öppen dialog. Då blir både vård och arbetsplats bättre.
– Det här syns även inom personalen, som inte vågar klaga i rädsla för att förlora jobbet. Det måste till en attitydförändring. Cheferna och beslutsfattarna hör nog, men frågan är om de lyssnar, säger Birgitta Johnsen.
– Kanske uppfattas vi som gnällspikar. Det är en balansgång att kritisera utan att uppfattas som att man bara klagar, då slutar de ta en på allvar, säger hon.
Ulf Ehlin berättar att föreningen, som firar fem år i år, utvecklats från en sammanslutning för anhöriga till boende på Edsvägen, till att omfatta hela kommunen. Nu har man 250 medlemmar.
– Det finns ett behov här. Vårt mål är bästa möjliga äldreomsorg och bästa möjliga arbetsmiljö för vårdpersonalen. Vi vill hjälpa till, säger han.
Föreningen innehåller såväl aktiva som tidigare verksamma personer inom vårdsektorn. Flera har stor kompetens och är villiga att bidra.
– Det viktigaste önskemålet är fler personer i vården, bland annat för att omsorgstagarna ska få möjlighet till utevistelse, säger Ulf Ehlin.
Anhörigföreningen vill se nya tag inom äldreomsorgen i Östhammar och har skickat en önskan vidare till socialnämnden.
– Vi vill att de utreder ett förändrat sätt att arbeta inom hemtjänsten. Från dagens minuttaxa till en mer tillitsbaserad verksamhet, enligt beprövade modeller. Det finns föregångskommuner på området, till exempel Västervik och Emmaboda, men även Tierp, som nyligen förändrat sitt sätt att arbeta, säger Ulf Ehlin.
I mars hölls ett äldrevårdsseminarium i Östhammar och där presenterade Maria Ahlsten på fackförbundet Kommunal en utredning: ”En hemtjänst att lita på. Från stressiga minutscheman till hållbar tillitsstyrning”. Den visar att i de kommuner som lämnat minutschemat som styrmetod är arbetsresultatet bättre och både omsorgstagarna och personalen är mer nöjda med tillvaron. Utredningen säger också att kostnaderna för verksamheten inte har ökat.
Anhörigföreningen vill också att kommunala Sektor omsorg ska satsa mer på rehabiliterande och funktionsbevarande arbetssätt. Föreningen vill till exempel att anhöriga ska ha tillgång till träningslokaler och redskap som finns på kommunens äldreboenden.
– Då kan de hjälpa sina anförvanter med träningsaktiviteter eftersom arbetsterapeuter och övrig vårdpersonal inte finns tillgängliga i tillräcklig omfattning, säger Ulf Ehlin.
– Vi är, och vill vara en resurs!