Ursula Heinen-Esser är ordförande i den tyska slutförvarskommission som just nu genomför besök i olika länder för att få en bild av hur man jobbar med slutförvarsfrågan. År 2022 ska de sista kärnkraftverken i Tyskland tas ur drift, enligt en bred överenskommelse i den tyska riksdagen Bundestag. Men hur man ska hålla det använda kärnbränslet åtskilt från människor och miljö i 100 000 år är oklart. Planerna på ett kärnbränsleförvar i Gorleben i norra Tyskland fick skrotas efter massivt motstånd från befolkningen. Forskare och experter har också krävt att alternativ till saltberget i Gorleben bör utredas.
– I Tyskland är slutförvaret en vit fläck. Vi står på noll och undersöker förutsättningslöst alla möjligheter, sade Ursula Heinen-Esser.
I SFR förvaras driftavfall från de svenska kärnkraftverken och i Forsmark planerar kärnbränslebolaget SKB även att bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle 500 meter under jord. Den tyska delegationen ställde många frågor till SKB:s guide Inger Nordholm, om allt från medborgardialog, platsval och vattenförande sprickzoner till vätgasbildning, kopparkapslar och återfyllning av tunnlar.
Sylvia Kotting-Uhl i slutförvarskommissionen representerar De gröna i Bundestag. Hennes första intryck var att det i Sverige tycks finnas en bred folklig acceptans för slutförvarsplanerna, medan folk i Tyskland är mer misstänksamma.
– Vi i De gröna är en del av den misstänksamheten, men man kan inte bara lämna kärnavfallet. I Gorleben kunde man inte bevisa att det var säkert. Vi måste lära av våra misstag och utveckla en transparent process med ett brett deltagande där alla kan vara med och påverka, sade Sylvia Kotting-Uhl.
Professor Bruno Thomauske ingår också i den tyska slutförvarskommissionen. Hans bild var att Tyskland har en lång resa innan man närmar sig en lösning av slutförvarsfrågan.
– Det kommer att ta flera decennier innan vi har en lösning, det är knappast möjligt i vår generation.
Under måndagen träffade den tyska delegationen även Åsa Lindstrand från OSS, Opinionsgruppen för säker slutförvaring. Ursula Heinen-Esser fick intrycket av att SKB bemödar sig om att ge efterfrågad information till medborgarna.
– Det är inga hemligheter, samtidigt som SKB hela tiden måste bemöda sig om att visa att man valt rätt plats.
Efter måndagens besök i Forsmark stundade en resa till Olkiluoto i Finland, där SKB:s motsvarighet Posiva är i färd med att bygga ett slutförvar enligt samma modell som SKB vill se i Forsmark. Att man i Tyskland i första hand skulle inrikta sig på att bygga ett kärnbränsleförvar i närheten av något kärnkraftverk som man gör i Sverige och Finland är inte aktuellt.
– Nej, det skulle inte fungera i Tyskland. Vi söker efter den bästa möjliga platsen, sade Ursula Heinen-Esser.