Tvivel kring slutförvar i berg

Det finns många kritiska synpunkter på arbetet med att hitta en plats för ett slutförvar för använt kärnbränsle.
- De verkar inte ha hittat det de vill ha. Inget av bergen liknar deras optimala berg och det finns inte fog för den optimistiska bilden av hur bra allting är.
Så kommenterar Johan Swahn, vid Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG), platsundersökningarna i Oskarshamn och Forsmark.
MKG bildades 2005 och är ett samarbete mellan Svenska naturskyddsföreningen, fältbiologerna och opinionsgruppen för säker slutförvaring (OSS) i Östhammars kommun. Johan Swahn, som är MKG:s kanslichef har följt SKB:s hantering av slutförvarsfrågan noga. Och han är inte så imponerad av resultaten hittills.
- Jag tycker att det som framkommit visar att hela platsvalsprocessen har varit lite lustig. Man har tagit två kärnkraftskommuner och så har man provborrat i närheten av kärnkraftverken. Processen har styrts av helt andra hänsynstaganden än berget.

När det gäller Forsmark hävdar han att SKB egentligen har ganska liten kunskap om hur ett slutförvar i den typen av väldigt torrt berg med höga bergsspänningar skulle fungera.
Det största problemet som Johan Swahn ser det är osäkerheten kring hur berget kommer att klara framtida påfrestningar som till exempel en ny istid.
- Kommer det att vara såhär stabilt även framöver eller kommer till exempel bygget av själva slutförvaret göra att det blir svagare?
Johan Swahn anser också att man borde ha studerat mer ingående vilken roll grundvattenströmmarna kan spela innan man bestämde var man skulle genomföra platsundersökningarna. Enligt viss forskning kan en placering i ett inströmningsområde i inlandet vara säkrare än ett utströmningsområde vid Östersjön. Detta eftersom det kan dröja längre innan grundvattnet från en sådan plats kommer upp till biosfären.
- Om man hade funderat mer över hur lång tid det tar innan ett eventuellt läckage når ut, då hade det inte blivit två platser vid kusten.

SKB brukar hävda att det av opinionsskäl inte varit möjligt att borra i inlandet. Men Johan Swahn konstaterar att det faktiskt fanns en villig kandidat - Hultsfreds kommun.
- Där hade man en opinion som var positiv och ett inlandsläge.
Framför allt tycker han att det nu behövs tid och eftertanke innan de avgörande besluten fattas. Det är något som även den granskningsgrupp från Statens strålskyddsinstitut (SSI) och Statens Kärnkraftsinspektion (SKI) som gått igenom SKB:s preliminära säkerhetsbedömning flaggade för i en rapport i slutet av förra året.
Där skriver man att "myndigheterna ser den förhållandevis pressade tidsplanen som det viktigaste skälet till att SKB:s underlag inför ansökan skulle kunna bli otillräckligt".
Granskarna konstaterar också att de rapporter man studerat hittills inte behandlar alla de frågor som SKB ursprungligen planerade. "Det har därför varit svårt att granska och få en uppfattning om vissa frågor av betydelse för långsiktig säkerhet och strålskydd".
Det sägs vidare att "SKB har ändrat synen på sina sedan tidigare etablerade krav och önskemål under platsundersökningarnas gång". SKB bör därför inte hävda att platserna uppfyller SKB:s krav.

Granskningsgruppen tar också upp en rad frågeställningar som man vill att SKB ska fundera mera över. När det gäller Forsmark handlar det bland annat om förslaget att förlägga förvaret på 400 meters djup på grund av de höga bergsspänningarna. "Om förvaret placeras grundare än 500 meter ... måste inverkan av andra faktorer utredas, till exempel påverkan av permafrost och utspätt syresatt vatten", skriver man bland annat.
Överlag konstaterade dock myndigheterna att SKB:s arbete vid platsundersökningarna bedrivits med hög kvalitet och ser inget skäl till att de skulle avbrytas.
Enligt den ursprungliga planen har företaget nu till 2009 på sig att sammanställa en komplett säkerhetsanalys. Först efter detta kommer det enligt granskningsgruppen att vara möjligt att uttala sig om ett slutförvar för använt kärnbränsle på en av platserna uppfyller myndigheternas krav eller inte.