Det är en liten och ganska undanskymd förening som Tomas Laustiola nu hoppas kunna blåsa nytt liv i. Han tror starkt på nordiskt samarbete även om föreningen inte varit så livaktig som man kanske hade önskat på senare år.
– Det har väl gått lite i stå. Medlemmarna är snällt uttryckt något åldersstigna. Men jag tycker mig ha märkt att engagemanget för EU dalar och intresset för det gemensamma inom Norden är på väg uppåt. Det är en våg vi hoppas kunna rida på.
Själv är han född i Sverige av en rikssvensk pappa och en finlandssvensk mamma. I ung ålder flyttade han med mamma till Helsingfors där han växte upp. Först i slutet av 1970-talet återvände han till Sverige. Här har han haft en lång skådespelarkarriär och varit fast anställd både på Stockholms stadsteater och Dramaten. Men det stora genombrottet för allmänheten kom med rollen som Charlie Bärnsten i tv-såpan Tre kronor.
– Att jag har spelat Kung Lear är det ingen som bryr sig om. Det är fortfarande för rollen i Tre kronor folk känner igen mig, säger han och skrattar.
En av de senaste rollerna var den som kriminalkommissarie Torkel Höglund i De fördömda som visades på tv i julas. Just nu väntar han på besked om det blir en fortsättning med fler fristående delar.
– Dessutom ska jag snart börja repetera Anton Tjechovs Frieriet på Järlateatern i Nacka, berättar han.
I många år var det ett hus i Morkarla som var hans fasta bas. Numera bor han i lägenhet i Österbybruk men håller på att bygga hus på Klockarbacksvägen.
– Som frilansande skådespelare spelar det egentligen ingen roll var jag bor. Långfilmen Vingar av glas spelade jag in i Piteå. Lasse Åbergs nästa film där jag har en liten roll spelades in i Stockholm. Man får pendla lite, men här har jag tillgång till naturen och befinner mig ganska mitt i Sverige.
Han har också engagerat sig i lokalpolitiken för Miljöpartiet och har många synpunkter på framtiden för Östhammars kommun. Att det byggs ett nytt bibliotek i Östhammar tycker han är bra. Men han skulle vilja att det även satsades på att göra Gimo till kommunens kulturcentrum med ett eget kulturhus.
– I de kulturella sammanhangen finns det ofta väldigt få aktiva kulturarbetare. Där tror jag att jag kan bidra och ge en förståelse för hur det egentligen är att vara skådespelare.