När Toie var fem år gammal flyttade han från Thailand till Sverige. Nio år senare flyttade han tillbaka. Nu bor han i Malin Larshagens husbil.
– Det svåraste är att hitta motivationen. Jag börjar ge upp.
23-åriga Phutthimeth Hunsing, eller Toie som han kallas, sitter i en solstol bredvid husbilen som för närvarande är hans hem. I fjärran skymtar Skäfthammars kyrka mot en grå himmel. För två månader sedan bodde Toie i tält, bara några hundra meter därifrån.
– Under gymnasiet bodde jag hos min styvpappas kompis. Efter skolan hade jag inget annat boende. Så jag tältade vid Gimodammen och sedan järnvägsbron, säger Toie och drar ett bloss på cigaretten.
Bredvid honom sitter Malin Larshagen. Händerna omfamnar en varm kopp kaffe latte. Det var via hennes son, Tim, som hon fick veta att Toie var hemlös.
– Jag erbjöd vår husbil direkt. Han får använda huset till tvättning och om han vill laga mat. Han är snäll med våra djur och gapar och skriker inte. En trevlig och lugn kille, säger hon.
I huset bor Malin med man och tre andra barn, sju katter och två hundar. Husbilen är inget alternativ i längden, då den inte är vinterutrustad.
– Han får såklart bo här så länge det går, men husbilen kommer inte klara vintern.
Om dagarna spelar Toie World Of Warcraft (WoW). Där gör man sin egen karaktär och kan spela med miljoner andra i en fantasy värld online.
Toie kommer ursprungligen från Thailand och flyttade till Sverige när han var fem år gammal. Under skolan utsattes han för mobbning och till slut blev det så illa att hans mamma skickade tillbaka honom till Thailand ensam.
– Mamma blev så orolig. Jag var 14 år när jag kom dit igen. Min thailändska är inte så bra men jag kunde köpa mat. Jag jobbade någon månad men mest satt jag bara inne. Det kanske hade varit en tonårings dröm, att sitta hemma och spela hela tiden, men jag blev tokig till slut.
Som 17-åring valde han att flytta tillbaka till Sverige. Då bodde Toies mamma i Stockholm med en ny man. Både Malin och Toie beskriver henne som en snäll person som försöker göra sitt bästa för sin son.
– Hon studerar och hennes man är i riskgruppen för covid-19, så jag kan inte bo där, säger Toie.
I Gimo läste han upp sina betyg och kom in på restauranglinjen på Bruksgymnasiet. Men sista året blev Toie sjuk och missade mycket av skolan. Idag har han ingen examen.
– Min högsta dröm är att arbeta som kock på en fin restaurang. I köket spelar det ingen roll om du har social fobi, där kan man gömma sig, säger han och skrattar lite.
I Thailand var han helt själv i tre år. På dagarna satt han mest inne och spelade. "Många ungdomar kanske hade tyckt att det hade varit en dröm, men jag blev tokig till slut."
Drömmen om att bli kock får vänta lite. Just nu är målet att överleva vintern.
– Jag har skrivit på Facebook och frågat om det finns någon som kan hjälpa Toie, att det är akut. Alla backar när de får reda på att det varit lite problem i bakgrunden. Folk kan vara väldigt fördomsfulla när det kommer till psykiska problem. Jag förstår att han mår dåligt. Det är en himla tuff situation, säger Malin Larshagen.
Toie får hjälp i form av "Bryggan", en insats från Östhammars kommun. Socialtjänsten däremot har inte varit till någon hjälp menar Malin och Toie.
– Jag har ansökt om försörjningsstöd men de säger att jag har för hög inkomst. Jag har ju inget jobb, bara det mamma skickar till mig ibland vilket inte är mycket. De föreslog vandrarhem, men det kostar 1 000 kronor per vecka. Var ska jag få de pengarna ifrån?
Toie skakar på huvudet och släcker cigaretten.
Vad är ni mest oroliga för nu?
– Att frysa ihjäl under vintern, säger Toie.
– Det ska han inte göra, säger Malin bestämt.
Malin Larshagen och Toie Hunsing vid husbilen som inte är vinterutrustad. Temperaturen blir kallare och kallare. Nu letar de med ljus och lykta efter ett boende.
"Jag är jätteglad för Malin och familjen men det känns jobbigt att behöva få så mycket hjälp utan att kunna göra någonting tillbaka." säger Toie.