Tjugondag Knut bland trollen

Längs Bruksgatan i Gimo står vi åskådare i långa led. Kylan biter hårt i kinder och nästippar, sikten är begränsad till närmaste husknut och det magiska klockslaget börjar närma sig. Knutmasso i Gimo är en gammal tradition, hur gammal verkar ingen veta. Men det är lätt att se hur viktig den är för Gimoborna. Vägrenarna är fyllda av påpälsade människor i alla åldrar. De trotsar väder och vind för att få en skymt av kvällens huvudpersoner.

En melodi jag känner igen men inte kan sätta fingret på smyger sig fram på den svaga vinden. Ur dimman och mörkret börjar konturerna av ett gigantiskt fordon, med något som bäst kan beskrivas som en grotta byggd av granris på flaket, avslöjas. Troll, trollbarn, stortroll och trollmammor täcker varje öppen yta. Och längst upp en skylt, där det står Trollskogen. Det är det här Knutmasso i Gimo handlar om, det här är anledningen till att alla dessa människor kommit hit.

Men trollskogen är bara början. Snart dyker trettio Michael Jackson-kopior upp ur dimman. De dansar fram, sjunger, hyllar en svunnen poplegend och sväljs åter av dimman. Cowboys, indianer, hoppande vaccinsprutor, president Obama, superhjältar, kycklingar, riddare och zombies i långa led följer efter. En hel tvättmedelsreklam som fått form och färg, en rullande scen med dansande kosacker sjungandes en sång från melodifestivalen och en stulen helikopter med eget soundtrack passerar revy. Att ett tjog sabeldragande pirater i full fart jagar två bananer i pyjamas nedför Bruksgatan verkar en sådan här kväll på något sätt fullt rimligt.

I röran tappar jag bort fotografen. Han ses sist bli påsprungen av en gris på två ben. För att få någon klarhet i vad allt det här betyder söker jag mig till två korvgubbar som står och säljer sina varor vid sidan av vägen. Vad de heter är hemligt, det är ju trots allt Knutmasso. Jag ber dem berätta för mig var Knutmasso kommer ifrån.
- Det var vallonerna som började med Knutmasso. Arbetarna klädde ut sig och gick man ur huse för att tigga till sig mat. Nu för tiden är det som vår nationaldag, berättar den ena korvgubben.
- Ja, det har hållit i sig här i Gimo. Varför vet jag inte, kanske är vi som är lite dumma i huvet, säger den andra korvgubben och skrattar.

Om det verkligen är sant att traditionen är så gammal är svårt att säga. Men en kväll som denna i Gimo är jag beredd att göra ett undantag. Under gatlyktornas orangea sken, i kylan och i dimman bland alla skrattande och glada människor är det svårt att inte ryckas med. Att inte känna sig lockad att dra på sig en älgkostym och dansa ner för gatan tills kvällen blir till natt och natten blir till morgon. Kanske nästa år.

Tjugondag Knut bland trollen

Ur den iskalla dimman tornar en enorm skugga upp sig. Omgiven av myllrande varelser, med tygsäckar till kläder och krigsmålade ansikten, rullar den mot oss. Det är Knutmasso i Gimo, en kväll då gränsen mellan myt och verklighet är särskilt tunn.