Tjejtrasor med sinne för sin konst

Hos Tjejtrasorna på Raggarön vävs rosengång och tuskaft. Gunvor Forsgren Qvarnström och Ulla Jansson vet att både förskeda och bomma på. Förspilld kvinnokraft? Inte då. Att väva trasmattor är konst - och en hel vetenskap.

Tjejtrasorna har en gemensam vävstuga på Raggarön utanför Östhammar.

Tjejtrasorna har en gemensam vävstuga på Raggarön utanför Östhammar.

Foto: Eva Nevelius

Östhammar2010-04-25 09:07

Mormor Hilma hade en vävstuga. Nu har hennes dotterdotter Gunvor Forsgren Qvarnström en egen. Den är inrymd i det lilla brygghuset på gården på Raggarön utanför Östhammar. Här där blåsipporna precis börjat lysa upp det vintertrötta gräset väver hon trasmattor.

Men inte ensam. De är två. När Gunvor Forsgren Qvarnström fått vävningen i blodet efter mamma och mormor, hade grannfrun Ulla Jansson aldrig prövat. Inte förrän för två år sedan när vävstugan stod klar och Gunvor kom med förslaget.
- Jag hade lite skräck för vävning. Det är så många damer i byn som vävt så många fina mattor i alla år. Inte kunde väl jag, tänkte Ulla Jansson.
Nu väver de tillsammans. För att det är så mycket roligare och enklare att vara två. Ryktet om hur kul de har spred sig snabbt.
- Det är flera tjejer i byn som vill vara med men det blir lite trångt, säger Gunvor Forsgren Qvarnström när hon öppnar dörren till det lilla röda huset.

Och visst är utrymmet minimalt. Här ryms exakt två vävstolar i bredd och några korgar med trasor sorterade efter färger.
- Drömmen är en kamin härinne så vi kan elda lite. Det blir kallt om vintern, säger Gunvor och pekar var den borde stå.
Men visst värmer arbetet och mattorna med sina klara färger och nyanser. Ulla Jansson låter sig inspireras av havet, ständigt närvarande på Raggarön, och väljer namn på sina mattor därefter.
- Jag älskar blått. Hur jag än gör så kommer jag ständigt tillbaks till det. Den här passar nog att heta Vässarön, tänker jag, och sedan gör jag en Vässarömatta, säger hon och visar en korg full med trasor i olika blåa nyanser.
- Det här är en törnrosmatta och det här en vårbjörk, lägger Gunvor Forsgren Qvarnström till och visar sina alster.

Som gammal biolog hämtar hon i stället sin inspiration från blommorna och växterna. Ulla och Gunvor tror att trasmattor ligger i tiden, eller åtminstone borde göra det.
- Det är roligt att ta till vara saker som annars skulle ha kastats bort. Det är lite miljötänk. Man återvinner något, och sedan är det en lång tradition med trasmattsvävning i Sverige, säger Ulla Jansson.
Några problem att få ihop trasorna är det inte.
- Nej, jag har hela övervåningen full med kassar och säckar som folk har skänkt.
Mjukt, slitet och bomull är det bästa. Det färdiga resultatet fungerar som minnen och prydnader i ett.
- Jag kan sitta där och känna igen mig. Där är ju pappas långkalsonger, säger Gunvor.

De säljer sina mattor under företagsnamnet Tjejtrasorna. Underligaste uppdraget var en otroligt smal, lång matta till en husbil i Göteborg. När de tog alla trasmattorna i cykelkärran och drog iväg med dem för fotografering ute i naturen skakade grannfrun på huvudet och undrade vad de höll på med.
Det är egentligen bara ett problem.
- Det är svårt att skiljas från mattorna om man nu skulle råka sälja någon. För ett tag sedan sålde jag en röd och svart julmatta som jag verkligen saknar. Men jag ska göra en ny till mig själv nu, säger Ulla Jansson.

Förspilld kvinnokraft brukar handarbete kallas. Men det skriver inte Ulla under på.
- Nej, absolut inte. Hur skulle det kunna vara det? Det här är konst!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!