Det är tidig morgon och på en gräsplätt vid färjeläget i Öregrund står dansaren och koreografen Helena Lambert och värmer upp. Hon fortsätter med sina övningar på färjan över till Gräsö och det var ett måste, säger hon när vi ses på öns skola kort därefter.
– Vårt framträdande ska snart börja och jag hinner inte värma upp här.
Gräsö har en liten skola med totalt fjorton elever. Tretton av dessa är på plats den här morgonen och de tassar förväntansfullt in i gymnastiksalen och slår sig ner på de framtagna madrasserna. Hela tiden knäpptysta och med blickarna riktade mot Helena Lambert och hennes kollega Annelie Arffman.
Utan ett enda ord trollbinder de sin publik med ett framträdande som lämnar mycket åt fantasin. För det är inte lätt att veta vad de vill förmedla när de enbart visar rörelser och emellanåt ger ifrån sig enstaka ljud.
– Det är just det vi vill stimulera i vår workshop. Hur tolkar vi berättelser utan ord? Och vi dömer ingen, utan uppmuntrar alla att hela tiden använda sin fantasi, säger Annelie Arffman.
Gräsö skola är en bygdeskola och liksom de i Snesslinge och Ekeby vänder sig Kompani Mariposa då till hela skolan. På de större skolorna i kommunen har de valt att vända sig till årskurs ett och alla deras framträdanden under läsåret ingår i Östhammars kommuns projekt Skapande skola.
Efter det inledande ordlösa framträdandet bjuds eleverna att medverka. Alla ställer de sig i en stor ring och så uppmanas de att se ut som ett X. Ett Y. Och att slingra som ett S. De får låta som monster och fladdra som fjärilar.
Annelie Arffman och Helena Lambert pratar också om känslor och framför samma scen ur tre olika känslolägen. Eleverna får säga vilka känslor de upplever och ibland tycker de lika. Ibland olika.
– Nu var du gladare än en potatis, utropar Emmelie Johansson.
Efter en liten paus sätter sig allihop nära Annelie Arffman, som berättar en historia. När den är slut frågar hon om någon känner igen den. Nej, säger de flesta, men några tycker sig känna igen delar av den. Varifrån? Det vet de inte.
– Men om ni tänker på det vi spelade när ni först kom in här, känner ni igen något då, undrar hon.
Ja, då kommer eleverna på det. Annelie Arffman har just givit ett förslag till handling för den inledande berättelsen och nu blir det elevernas uppgift att – uppdelade i två grupper – konstruera slutet.
Efteråt är alla nöjda. Kompani Mariposa för att eleverna varit så koncentrerade och lyssnat så bra. Lärarna för att workshopen ägde rum på Gräsö så att de inte behövde åka någon annanstans. Och eleverna för att de fått vara en del i föreställningen.
– Det roligaste var att vi fick vara med och göra berättelserna klara, att hitta olika slut, säger Edvin Flood.