Sedan 2016 har personer under 15 som misstänks för våldsbrott ökat med 68 procent i Region mitt, något UNT tidigare rapporterat om i artikelserien "Unga och brott".
När det handlar om barn under femton döms de inte till fängelse. Istället hamnar de hos socialtjänsten som beslutar om olika insatser. Men vad händer egentligen med de barn och unga som inte litar på socialtjänsten?
Louise, som egentligen heter något annat, från Alunda har haft stora problem med Östhammars kommuns socialtjänst. Hennes son har sedan högstadiet hamnat i gäng som håller på med droger och kriminalitet och han har utretts flera gånger utan resultat. Att åka fram och tillbaka till Östhammar passar inte sonen eftersom han studerar i Uppsala, men den hjälp som erbjuds av socialen kräver att han tar sig till Östhammar.
– Kommunen där barnet är skrivet har ansvaret för utredningen. Vi tillfrågar annan kommun vid önskemål men vi kan inte kräva att den andra kommunen tar över ärendet säger Anna Engqvist, verksamhetschef på myndigheten för barn och unga.
Varför säger de oftast nej?
– Det kan finnas olika anledningar och en kan vara arbetsbelastning.
Vad kan det bli för konsekvenser när ett barn hamnar mellan stolarna på det här sättet?
– De hamnar inte mellan stolarna. Vi har ett ansvar att utreda och bygga upp en kontakt. Vi släpper det inte, säger Anna Engqvist.