Åtta kilometer löpning, varav tre fjärdedelar under jord, på som mest 231 meters djup, var utmaningen som väntade de nära 2000 löparna som på lördagen tagit sig till Dannemora gruva för att springa Mine to Run.
– Gruvbolaget hörde av sig till oss, och vi tyckte idén både var kul och spektakulär, berättar Lennart Bresky från arrangörsstaben i Marathongruppen, som också informerar om att man aldrig tidigare har hållit i trådarna för ett motionslopp på så "låg nivå".
– För ett 20-tal år sedan arrangerade vi ett lopp i den stora gruvan i Gällivare, men jämfört med havsnivån är det här loppet faktiskt djupare än i Gällivare, förklarar han.
Myllret av människor är stort på start- och målplatsen i Dannemora gruvområde, där förväntansfulla löpare och publik trängs till tonerna av dunkande musik ur högtalarna. Klockan tolv skickas den första startgruppen av hjälmförsedda löpare iväg för att springa de sammanlagt drygt åtta kilometerna. Efter en knapp kilometer sluttar det lätt nedför och ett svart hål öppnar sig i berget, där löparna, med påslagna pannlampor, försvinner i mörkret. Efter sex kilometers springande i mörka gruvgångar dyker raden av löpare upp igen ur dimman från en rökmaskin i Norra Schaktet en kilometer från startplatsen. Många ser trötta ut, flertalet är leriga, och en och annan har uppenbarligen halkat omkull i de slingriga gruvgångarna.
– Det var slipprigt på många ställen, jag är glad att jag hade löparskor gjorda för sånt här underlag, berättar Carola Johansson från Gräsö sedan hon tagit sig den sista dryga kilometern ovan jord - och pustar ut i målområdet.
Ett springa under jord var en ny upplevelse, berättar hon.
– Första delen var det skitigt och halkigt i utförskörningen. Men det var mysigt, med marschaller, färgad belysning och musik. Löpningen uppåt var rejält jobbig, förklarar Carola Johansson som tidigare bland annat sprungit maraton och numera satsar på ultralöpning.
– Jag fyller snart 50 och vill hålla mig i trim, förklarar hon.
En annan som trivdes i gruvschakten i Dannemoras under värld var Jakob Gustafsson från Gimo.
– Det var lagom äventyrligt, jag tycker arrangörerna har gjort det bra, menar 32-åringen som fått blodad tand för löpning under jord.
– Jag kommer tillbaka nästa år om det arrangeras igen, säger han.
Och visst kan det bli en repris på Mine to Run.
– Vi ska utvärdera arrangemanget, sedan får vi se, berättar Lennart Bresky från Marathongruppen.