Sorg i Östhammar
När mörkret föll över Östhammar på tisdagskvällen sökte sig människor till de närliggande kyrkorna, grannen eller fritidsgården. Många ville bara ha någon att prata med.
Gun Larsson valde en senare buss den här dagen.
Foto: Hans E Ericson
Berith Holmgren står böjd över boken med en bläckpenna i handen:
- Sedan jag fick höra om olyckan i morse har jag varit i chocktillstånd. Det är sådant här som bara inte får hända, säger hon innan hon skriver några rader.
- Sedan oroar man ju sig också, eftersom man inte vet om det är någon som man känner som har dött i olyckan, tillägger
väninnan Monica Stålander.
Kerstin och Göran Karlsson är några andra Östhammarsbor som har hittat till den ljusfyllda kyrkan. De förlorade en son i en bilolycka för en tid sedan och känner att de vill vara med på gudstjänsten för att visa att de bryr sig och att de tänker på de anhöriga.
- Jag vet precis hur den där fruktansvärda oron och sorgen känns, säger Kerstin Karlsson.
Några besökare tänder ett ljus för de drabbade och
missionspastorn Christina Uggla talar om att Östhammar är ett samhälle i sorg och att människor måste hjälpa varandra för att kunna bearbeta det som har hänt.
Den här kalla februarikvällen är också Stavby kyrka, Skäfthammars kyrka i Gimo och Furuhöjdskyrkan i Alunda öppna för allmänheten.
- Jag tror att det är viktigt att kyrkan finns till hands för dem som behöver det i en sådan här situation, säger Lars-Åke Palm, kyrkoherde i Frösåkers församling.
Men det är inte bara i kyrkan som Östhammarsborna pratar om det oförklarliga, utan det talas också i Konsumkön, vid busshållplatsen och i skolan. Och det är svårt att smälta det som har hänt.
Gun Larsson går med långsamma steg från bussterminalen i Östhammar. Hon har precis kommit hem från jobbet vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, dit hon pendlar varje dag. Den här morgonen tog hon bussen från Östhammar vid tjugo över sju och hon hade som vanligt mobilen avstängd för att kunna sova. Men när hon vaknade och satte på telefonen igen hade hon åtta missade samtal. Det var familjen som höll på att sprängas av oro eftersom de trodde att hon hade åkt med olycksbussen.
- Det känns overkligt när en olycka inträffar så nära ens egen vardag och det kändes helt klart olustigt att sätta sig på bussen när jag skulle åka tillbaka hem till Östhammar igen.
Det satt några tonårstjejer i sätet bredvid och jag sa till dem att de måste ha bälte. De lydde direkt, berättar hon.
På fritidsgården i Östhammar funderar man också över bussolyckan. Tolvåriga Sandra Fredriksson och Sara Forsberg fick höra om det som hade hänt av lärarna i skolan:
- Det känns väldigt obehagligt att något sådant här kan hända. Men det är skönt att komma hit till fritidsgården och träffa andra en sådan här kväll, säger de.
Så jobbar vi med nyheter