Sommartider, strömmingtider

Som helt oerfaren strömmingsfiskare kände jag därför en viss press när vi gjorde loss den lånade båten och gav oss ut på sjön söder om Öregrund på torsdagen. Skulle jag få ett enda napp? När ska man rycka? Var finns fisken? Måsarna trodde i alla fall på oss och flög runt båten som puttrade fram i sakta mak. Fotografen tillika storfiskaren Hasse hade varit med förr och berättade en fiskehistoria om hur hans sambo ryckt strömming och fått upp en gädda, som hade lyckats svälja en strömming som fastnat på en krok.

Själv har jag en gång i panik klubbat en gädda med en åra, så att blodet sprutade. Den hade legat sprattlande i durken och gapat hotfullt med sina vassa tänder. Nu visste jag inte om den historien skulle imponera på Hasse, så jag höll mig tyst i båten.
Vinden friskade i när vi kom ut i farleden, och det var rätt kallt om fingrar och öron. Inga andra fiskare syntes till. Efter en stund kastade Hasse ut ankaret och till sist fick det fäste. Det var nu dags att prova lyckan. Fram med spöet. Ut med linan. På med sänket och strömmingshäcklorna, fem krokar knutna på en linstump, och så plums ned med linan i vattnet. Jag lät linan löpa tills sänket nått botten. Ryckte lite. Och så fem sekunder senare: något har satt sig på kroken! Veva in, veva in. Och har man sett, två små strömmingar. Plus en som lossnade vid ytan. Den var stor. "Bildjobbet är räddat", konstaterade Hasse och fotograferade den enorma bedriften.

Vi lade fisken i en hink och fortsatte ryckandet. På en tjugo-trettio minuter hade vi fått upp mer än 50 fiskar, dock ingen hotfull gädda.
"Strömmingen är bra dum", sade Hasse. Och jag kunde inte annat än hålla med. Åsna eller inte, något smartare än strömmingen var jag i alla fall. Vi tog upp ankaret och puttrade vidare på jakt efter andra fiskare, men förgäves. I stället vände vi kosan mot den lilla båthamnen i Sundsveden. Där höll göteborgarna Wille Ullman och Andreas Ullman på att göra sig klara för att ge sig i väg med båt till Understen för att fiska lax. Strömming hade de minsann sett i mängder via ekolod, men av någon anledning tyckte de att det var mer sport med laxfiske.

Vid hamnen träffade vi också Stig Sylve, nybliven pensionär och erfaren strömmingsfiskare i Sundsveden. Han berättade att det fiskades mycket strömming förr. "I ungdomen var det full rulle, ofta fyllde man hela båten." Fisken röktes direkt ute på Sundsveden. Men det var svårt att få någon annan att vilja ha böcklingen, alla hade nog med sin egen fångst.
Nu för tiden fiskar Stig Sylve inte lika mycket, kanske en gång i veckan bara, berättade han. Fram till midsommar kan det finnas rätt bra med strömming. "På kvällen brukar det gå bäst att rycka. Fast det beror ju på väder, vind och temperatur också."
"Precis", sade jag. Dummare än så är jag ju inte, nybliven strömmingsfiskare och allting.

FAKTA: Att rensa strömming

Att rensa strömming är rätt lätt, och för att slippa mycket fiskfjäll på händerna och i vasken finns också motmedel. Ta med en nätkasse, av typen man kan få om man köper potatis eller gul lök, ut på sjön. Lägg den nyfångade fisken i kassen, sänk ned den i sjön och dra runt den. Lyft och skaka tills det mesta av fiskfjällen har lossnat.
När du är i land/hemma: Klipp av stjärtfenan, klipp upp buken, klipp av huvudet och peta ut inälvorna. Ryggraden går lättare att dra loss om fisken fått stå ett dygn i kylskåp.

Sommartider, strömmingtider

Att rycka strömming, det skulle ju vara så lätt att en åsna klarar av det. Sådant hade jag hört inför fisketuren utanför Sundsveden på Söderön.